Hon växte upp hos sin mormor och morfar i Skäcklinge, på landet i Folkesta utanför Eskilstuna.
‒Jag var en sån som inte skulle bli något, som de sa på den tiden om barn som föddes utom äktenskapet.
Men Gunnel kunde snart bevisa motsatsen. Efter sexårig flickskola gick hon och lärde sig maskinskrivning och stenografi, och började jobba på kontor i Eskilstuna. 1950 utbildade hon sig även på anrika Benninge lanthushållsskola i Strängnäs.
Största fritidsintresset har alltid varit att skapa med händerna, och Gunnel har vävt sedan barnsben. Det hann bli allt från möbel- och klädestyg till vepor och gardiner innan värken i händerna på senare år satt stopp för vidare produktion. Hon har även skapat i bland annat näversöm, och pekar på en vacker lampskärm hon tillverkat själv.
‒Jag letade på min biologiska pappa när jag var 40. Då kunde han också konstatera att det blivit något av mig, säger hon med stolthet i rösten.
[fakta nr="1"]
Sin George fick hon många år och fyra barn tillsammans med. När paret i våras flyttade från sin villa på Stighultsgatan blev det inte riktigt som de hoppats.
‒Vi ville få komma till ett boende där vi kunde fortsätta att bo tillsammans, men något sådant finns ju inte i Eskilstuna. Så vi kom hit och fick varsin lägenhet. George hann i stort sett bara flytta in så tog det slut tyvärr. Men jag trivs väldigt bra och kan rekommendera Ekebo, personalen är verkligen gullig och maten fantastiskt bra.
Inför tårtkalaset i Ekebos samlingslokal, i samband med eftermiddagens frågesport, får Gunnel hjälp med att klä på sig sin fina Sörmlandsdräkt. Tyget i kjolen och livet har hon vävt själv.
‒Det gjorde jag till dräkter åt alla mina tre flickor också, och en moster till mig sydde dem åt oss.
Men nu måste dräkten ha hängt och krympt en smula, konstaterar hon. När Gunnel skrider in i samlingssalen haglar dock de uppskattande kommentarerna över henne.
‒Söt har jag nog aldrig kallats tidigare, skrattar hon förtjust.