Tidningarna har i det närmaste stått i kö för att få en pratstund med Eskilstuna kommuns utvecklare de senaste dagarna. Innan Eskilstuna-Kuriren tittar in på Sirpas kontor har både Svenska Dagbladet och svenskspråkiga Hufvudstadsbladet från Helsingfors varit här.
Med Sveriges fjärde största andel finländare i befolkningen efter Stockholm, Göteborg och Västerås, har Eskilstuna haft en extra bra service för sina finskspråkiga invånare i många år. Men sedan minoritetslagen kom, och framför allt sedan Eskilstuna blev ett av Sveriges 59 finska förvaltningsområden 2010 har kommunens goda rykte i sammanhanget förstärkts såväl inom som utanför landets gränser. Och nu i jubileumsveckan har intresset för Eskilstuna varit extra stort.
Sedan 2010 har också Sirpa Lindelöf haft jobbet på kommunledningskontoret.
– Min tjänst handlar huvudsakligen om att samordna alla kommunala frågor kring våra nationella minoriteter; sverigefinnar, romer, samer, judar och tornedalingar, och se till att kommunen gör ett bra jobb gentemot dessa invånare och följer minoritetslagen. Av naturliga skäl handlar mitt uppdrag mest om den finska servicen, och de viktigaste områdena jag jobbar med är äldreomsorg, förskola, kultur och språk. Jag har kontakt med och följer alla verksamheter och föreningar, och är ofta ute och träffar människorna som är med och bidrar till att sätta lite guldkant på tillvaron för Eskilstunas sverigefinnar.
Jag är stolt över att få vara med och göra Finland synligt i Eskilstuna, där det passar.
Eskilstuna känns positivt, lätt och bra att jobba i med de här frågorna, menar hon.
– Jag är stolt över att få vara med och göra Finland synligt i Eskilstuna, där det passar.
Enligt lagen har sverigefinnarna rätt att tala finska i sina kontakter med kommunen, och rätt till helt eller delvis finskspråkig äldreomsorg och förskola.
– Minoritetslagen har gjort mycket. Medan mellangenerationer har hunnit tappa språket får de äldre och de unga chansen att behålla det. Jag ser till att den kommunala servicen utvecklas och bibehålls. Finskt utbud och alternativ ska inte finnas alltid och överallt, men när så behövs ska stödet finnas från kommunen. Det finns till exempel en oro bland de äldsta sverigefinnarna att demens ska göra att man tappar det inlärda snabbare om inte finsktalande personal finns på boendena. Men i dag har vi två demensboenden med finsk avdelning samt mötesplatser och dagverksamhet med finsk personal. Många väntar i kö för att få byta till finsk avdelning.
Bland många sverigefinnar lever ständigt den där drömmen om att flytta tillbaka "hem", konstaterar Sirpa. Men de flesta stannar. Hennes föräldrar var vid ett tillfälle på väg österut, men hittade inget lämpligt boende. Och sen kom barnbarnen.
Och nog är det så att finskheten, med allt vad den innebär, är ännu lite viktigare att upprätthålla här.
– Det är som när svenskarna åker utomlands. Aldrig är väl sill och knäckebröd så viktigt som då. Jag är väldigt glad över att man i Eskilstuna får och har rätt att vara stolt sverigefinne.
Sirpa Lindelöf är själv född här, av finska föräldrar. Sirpas pappa kom till Eskilstuna för att söka jobb och mötte hennes mamma, på besök hos sin syster som bodde här i stan redan. Familjen talade enbart finska hemma, och när Sirpa började skolan kunde hon fortfarande inte ett ord svenska. Genom att lyssna och härma skolkamraterna fick hon snart sitt andra språk.
Sitt finska medborgarskap är hon mån om.
‒Pappa var alltid väldigt stolt och glad över mitt val av medborgarskap och jag har aldrig haft anledning eller känt behov av att byta, eller skaffa dubbelt. Och nu är det en liten rolig grej.
När känner hon då sig som mest finsk?
‒När det spelas hockey! Den klassiska fajten mellan Finland och Sverige. Och i andra sportsammanhang är jag väldigt finsk.
Annat som får blodet i Sirpas blåvita ådror att svalla lite extra är den finska maten, med smaker och dofter som minner om barndomens somrar.
‒Jag var mycket hos mormor, och har fortfarande all släkt kvar i Finland och besöker dem ofta. Även om jag aldrig bott där känner jag mig väldigt hemma. Det är en enorm rikedom, att ha två språk, två kulturen, två länder att känna sig hemma i. Och två varianter av julbord inte minst.