Hon vara bara två år när familjen tvingades fly hemlandet Chile i samband med militärkuppen 1973. I fyra år bodde de sedan i Argentina innan pappans engagemang i motståndsrörelsen gjorde att föräldrarna tog Marcela och hennes tre bröder med sig och flydde vidare, till Sverige.
– Jag minns när vi flög. Med hjälp av Röda Korset reste vi till Sverige med SAS. Vi fick se filmen Grease, och flygvärdinnorna var så vackra med sitt långa, glansiga ljusa hår.
Inte konstigt kanske att Marcelas första yrkesdrömmar innehöll såväl hårfrisör som flygvärdinna. Och barnmorska.
Första anhalt blev en möblerad lägenhet i Flen.
– Pappa väckte oss en morgon, med en snöboll i handen. Vi sprang ut på balkongen i våra pyjamasar, fascinerade över snöflingorna som yrde i luften.
Hon har sedan bara positiva minnen från uppväxten i Råbergstorp i Eskilstuna.
– Jag brukar säga till mina barn att de skulle ha älskat det livet jag och mina syskon fick då. Man behövde aldrig vara rädd för något. Det fanns kvarterspoliser i alla bostadsområden och vi som enda chilenarna i stan blev väl bemötta och fick många svenska vänner.
Marcela hoppade av gymnasiestudierna. I stället blev det jobb som vårdbiträde och terapibiträde på äldreboenden. Och mellan varven blev hon mamma.
– Det var min dåvarande mans syster som till slut fick in mig i frisöryrket. Hon hade Stubb & Lugg-kedjan, och jag som klippt min bror och toppat och färgat kompisar sedan yngre tonåren, bestämde mig.
Efter ett halvårs utbildning i Stockholm, och elev på Stubb & Lugg, blev hon småningom delägare i salongen i Smedjan. Hon har också drivit salong i Tuna Park, innan hon och brorsan Diego slog till och öppnade sin gemensamma Salong & Barber shop 2015.
Den 15 januari firade Marcela 20 år som frisör, och har inte ångrat sitt vägval en sekund.
– Jag älskar mitt jobb! Jag får så mycket tillbaka av mina kunder, det ger sån enorm glädje att göra människor, unga som gamla, fina i håret. Jag har börjat få lite problem med handleder och nacke, men tänker jobba så länge jag bara orkar.
Sitt gesällbrev, titeln som garanterar kunden en diplomerad och seriös frisör, fick hon för tio år sedan. Och alldeles nyligen har diplomet fått sällskap på väggen av ett mästarbrev; det högsta beviset för att du som frisör är välutbildad.
– Det ligger mycket jobb bakom de båda diplomen. Du förebereder dig noga och gör prov inför en nämnd, och att jag fixade det är jag väldigt stolt över. För ett antal år sedan hade jag aldrig trott det om mig själv, som har svårt att studera och gav upp gymnasiet. När jag fick mitt gesällbrev var jag så glad att jag grät. Utan utbildning känns som att man ingenting är värd.
– Och att nu också ha mästarbrevet på väggen är stort.
Marcela Cabrera har kommit att bli en populär frisör inte minst bland äldre kunder, allt enligt de tips tidningen fått om att uppmärksamma henne. De som inte orkar komma till salongen får hembesök.
– Jag månar om gamla människor, och trivdes så himla bra när jag jobbade på äldreboenden. Här i Sverige har vi ju aldrig haft våra mor- och farföräldrar, och det har jag saknat. Mina två äldsta kunder är 92 år, och det är så underbart att se hur de lever upp av att bli fina i håret. Att ta mig tiden att åka hem till dem som så önskar är betydelsefullt också för mig. Men jag försöker få alla som kan att ändå ta sig hit, för det sociala.
Marcela klipper även barn, och tar sig gärna an de som räds såväl sax som vatten. Hon har också kunder med cancer, och hon berättar om stunder när både hon och kunden gråtit när ett långt, vackert hår har fått klippas av.
– Som frisör får man vara lite av terapeut. Det händer att människor man aldrig tidigare träffat öppnar sig som en bok, det är ett förtroende man måste förvalta väl. Och jag gör det med glädje. Jag är den typen av person som ger mycket av mig själv, och det är inte alltid jag får tillbaka det jag ger. Men en vacker dag får jag säkert cred för allt.