Tidningens läsare träffade dem för nästan exakt ett år sedan, när de vinkade adjö av livet som de hittills känt det; som egenföretagare, anställda och skolelever i Eskilstuna. De hade sagt upp sig, sålt hem och ägodelar, och stod klara att byta bort ekorrhjulet mot en betydligt lugnare vardag – fylld av hav, palmer, glada människor och gudomligt käk i Kamala, Thailand.
Nu har familjerna varit i Sverige i fem respektive sex veckor – i ett klimat utan skillnad från det de blivit vana vid.
– Det var ju precis så här vi ville ha det, ler Susanna Perämäki när större delen av gänget tittar upp på redaktionen.
– Härlig svensk sommar kombinerad av underbart thailändskt klimat resten av året. Perfekt!
Ska gänget summera det gångna året helt kort blir det med två ord: känslomässig bergochdalbana. Ingen ångrar för en sekund att de bröt upp och vågade flytta, och ingen är intresserad av att överge Thailand och återgå till svensk vardag. Men alla har de haft mindre glada stunder, och lärt sig att inför de andra säga "i dag är ingen bra dag".
Alla utom Susanna.
– Jag hade ju varit i Thailand flera gånger tidigare och bara älskar landet. Jag var kanske lite mer förberedd på kulturkrockarna.
Hon är också den som varit tillbaka i Sverige mest sedan flytten. Makarna behöll sitt sörmländska medieföretag, som dock såldes under våren. Nu är det fullt fokus på det gemensamma Thailandsprojektet.
Företaget familjerna köpte förra sommaren snurrar på. "Hus i Kamala" förmedlar semesterboenden i Phuket till människor från hela världen, och de nya ägarna har ägnat mycket tid till att höja standarden på hemmen de hyr ut.
– Vi tar emot människor som sparat länge för sitt semesteräventyr. De är på sitt bästa humör, och det känns så viktigt att göra dem nöjda. Vi måste ju kunna stå för vad vi gör. Lika viktigt är det att fastighetsägarna, vars villor och lägenheter vi förmedlar och hyr ut, är nöjda och trygga med att vi tar hand om allt när de inte är på plats och bor här själva. Klimatet går hårt åt husen, termiter kan göra enorma skador och byggstandarden är ju inte densamma som i Sverige. Det fanns att göra för oss redan när vi kom, från att fixa tak och måla om till att byta ut sunkiga sängkläder och handdukar. När det blir modernt och snyggt kan vi hyra för mer pengar. Ägarna blir nöjda, semesterfirarna blir nöjda och vi får betalt för vårt jobb.
– Sen får vi ju försöka lugna oss lite ibland och tänka att räcker det med en viss standard eller kan vi inte nöja oss förrän vi får det precis som vi vill, skrattar de.
De vuxna skrattar verkligen åt sig själva för ett år sedan, med alla ambitioner de hade.
– Vi har lärt oss att ta det lite lugnt, hitta balansen i livet och lägga upp saker och ting på ett annat sätt. I Thailand blir allt... annorlunda, konstaterar Kamilla Hallkvist.
Entreprenören Janne Perämäki håller med. Under året har han blivit lugnare till kropp och själ, och njuter av friheten av att bara kunna ta moppen och ge sig ut på upptäcktsfärd. Släppa på effektiviteten, och hitta sin egen vardag i det nya. Janne, som var väldigt engagerad i skytteklubben i Eskilstuna, har börjat springa i bergen ovanför Kamala.
– Jag har lärt mig mycket om både mig själv och de andra. Det har tagit hårt på tålamodet att som företagare behöva finna sig i att elen kommer och går och att ingenting blir som man tänkt sig. Ibland har jag bara velat åka hem till lite normal struktur.
[fakta nr="1"]
– Ta våra anställda. Ibland dyker de inte upp på morgonen och när vi ringer och undrar kan vi få svar som: "bensinen är slut i moppen" eller "men boss, det regnar". Men samtidigt är de likt övriga thailändare otroligt vänliga och lojala och ställer upp för oss till 100 procent. När vi hade översvämning på gatan och hela kontoret var vattenfyllt var de anställda och grannarna på plats redan innan vi kom, och gjorde vad de kunde för att minimera skadorna.
Att Thailand däremot har utmärkt och väldigt effektiv sjukvård har de också hunnit konstatera. I början av januari drabbades Janne av denguefeber, och fick ligga ett antal dygn på sjukhus
– Vi fick nog en lite släng allihop, men Janne råkade värst ut. Sjukhuset var som ett palats och vården förstklassig, berättar Susanna.
Att det var barnen som fick uppleva den största omställningen av flytten är alla eniga om.
– Till skillnad mot vad vi trott var de så få barn i den svenska skolan. Det är våra fyra och två till som gått hela läsåret. Så de har saknat sina svenska vänner massor. Men i höst får de fler klasskamrater, säger Kamilla och barnen ser glada ut.
Mitt bland utmaningarna i den nya vardagen njuter allihop samtidigt i fulla drag av sitt nya, fria "slow life". De berättar om fantastiska äventyr, öar de besökt, människor de mött och kanske framför allt, mat de ätit. Om serveringsvagnar på gatan de aldrig någonsin skulle köpa mat ur i Sverige, men som de blivit stammisar vid nu. Det är inte mycket de saknat från hemlandet.
Kamilla Hallkvist, som tävlingsspringer i Phuket och engagerat sig i frivilligorganisationen Trash Heroes som städar stränder, har dock längtat efter en sak. Därför har hon passat på att jobba de här veckorna. I våras sa hon upp sig från den tjänst på ett av Eskilstunas HVB-hem för ensamkommande barn som hon varit tjänstledig från. Nu har hon arbetat på ett annat HVB-hem.
– Det har varit toppen, jag har saknat mina ungdomar. Det är ändå lite skillnad att jobba med unga människor och med hus.
Med hem finns nya glada minnen av släkt, kompisar och vänner, och så en massa Bregott, majonnäs, vaniljsocker och godis.
– Nu åker vi tillbaka och påbörjar etapp två av vårt äventyr. Åtminstone ett år till, förmodligen två, bor vi kvar i Thailand. Sen drar kanske vidare. Vi har pratat lite om Florida, där finns ju också stranden, havet och värmen. OCH ett effektivt och strukturerat samhälle.
– När vi nu vet hur man kan ha det vintertid, att man kan sitta i skuggan på en strandservering med sin laptop och jobba, med det turkosa havet alldeles intill och nåt gott att dricka i ett glas – hur skulle man då kunna nöja sig med att sitta på nåt grått kontor i november, medan snön vräker ned utanför fönstret? undrar Susanna. Janne fortsätter:
– Nu ska vi inte sälja än på ett tag, men den här fantastiska möjligheten vi fick tack vare köpet av ett redan verksamt företag ger vi gärna vidare till någon annan så småningom. Ge oss ett bra bud, ta chansen att våga prova en helt annan tillvaro. Vad har du att förlora? Ingenting!