Småländskan slår igenom när han pratar.
‒Jodå, den sitter i. De ränderna går aldrig ur, konstaterar Åke Axenbom.
Men när han som lantbruksintresserad ungdom kom upp till Uppsala för att studera till agronom fann han sig snart tillrätta. Och här bor han fortfarande kvar. Agronom jobbade han dock inte som så länge.
‒Jag råkade helt enkelt halka över till energifrågor. Jag var forskarstudent – och forskningspengarna tog slut. Men på energisidan fanns pengar att söka. Jag gick över till att forska kring biobränsle, ett ämne som ju faktiskt ligger nära jordbruket och som är väldigt intressant. Energifrågan är ju kanske den viktigaste vi har att lösa på jorden, med tanke på klimatförändringarna. Jag fastnade direkt och på den vägen är det.
I 30 år har Åke Axenbom jobbat med energifrågor. Nitton av dem har han haft sitt arbetsrum på Energimyndigheten i Eskilstuna, och här blir han kvar till pensioneringen.
‒Jag jobbar med energieffektivisering i företag, och har inte sökt ett enda nytt jobb sedan jag började här. Bättre arbetsplats får man leta efter, hela personalen är otroligt engagerad i vårt uppdrag. Och så är alla dessutom fantastiskt trevliga och intelligenta. Vi får se om jag kan slita mig från jobbet vid 65. Jag har fem år på mig att hinna fundera på saken.
Att fylla 60 är inte så märkvärdigt resonerar Åke.
‒Lever man tillräckligt länge blir man så småningom 60, skrattar han, och berättar att han ändå finner födelsedagen så pass stor att han vill fira den med släkt och vänner.
‒Ibland ska man högtidlighålla saker, och när kan det vara lämpligare att göra det än så här i slutet av maj, när trädgården är som vackrast? Så det blir kalas med 30-40 gäster.
Kanske blir det en habanera eller lite salsadans? Ryktet går om att du älskar kubansk musik.
‒Haha, jag tycker om musik över huvud taget, och den kubanska har vissa kvaliteter. Elizabeth, som är från Peru, har kommit in i mitt liv med den typen av musik och det är jag tacksam över.