Allt för hastigt lämnade Johan detta jordeliv. En sällsynt sjukdom drabbade honom plötsligt och efter två månader somnade han in i kretsen av sina närmaste. Begravningen i stillhet. Han blev 55 år.
Det är svårt att hitta någon person som gjort så många stordåd i all tysthet. Men, han ville inte att stora ord ska känneteckna vad han gjort. Därför är det svårt att med en sammanfattning fånga hans ovanliga personliga professionella karriär.
Solidaritet är alltid den inställning som kännetecknar mycket av hans professionella erfarenheter. Från internationellt volontärarbete tidigt i livet i Mocambique till grupphemsföreståndare för intellektuellt handikappade i Sverige. Och efter socionomexamen kom doktorsavhandlingen i socialt arbete om de fattigaste favela-invånarnas föräldrakompetens i Brasilien.
Hans portugisiska språkkunskaper från Mocambique var inte bara till hans fördel i Brasilien utan gav honom dessutom en särskild position som reslig, blåögd och blond – närmast som en "frälsarfigur” i kontakterna med de fattigaste invånarna! Favelornas ”president” i Rio blev han personlig vän med.
I Sverige blev han omåttligt populär som lärare och studierektor. Prisad som pedagog av studenterna och en oumbärlig kollega. Han ställde alltid upp när det var nödvändigt för jobbet. Alla uppgifter tycktes vara möjliga för Johan att ta på sig att genomföra utan att klaga.
Hans internationella intresse förde honom med många resor till olika länder, även i öst för pedagogiska uppgifter, både för Stockholms universitet och för Universitetet i Gävle.
Han hade just tillträtt en samordningsuppgift för samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet, då han blev hastigt sjuk. Vi får vara tacksamma för den tid hans solidariska förhållningssätt och generositet berörde även oss.
För kollegerna vid Stockholms Universitet
Sven Hessle
Professor Emeritus