Av vissa anledningar kunde inte Eskilstuna-Kuriren träffa henne inför födelsedagen i början av september. Men, hellre sent än aldrig.
– Ja, det har faktiskt blivit lite av tema för firandet den här gången, skrattar Pernilla Parenmalm
– När jag var liten tyckte jag det var perfekt att fylla år i början av september. Alla var hemma igen efter sommarlovet och kunde komma på kalas. Och även när jag blev lite äldre blev födelsedagen ett väldigt trevligt tillfälle att samlas som en kick off för höstterminen.
– Nu på äldre dar är släkten spridd över landet och det har blivit mer och mer tydligt att terminen, aktiviteterna och vardagen drar i gång för alla igen i månadsskiftet augusti-september. Det är inte längre alldeles enkelt att hinna träffas den här tiden på året.
Men hon upptäckte snabbt fördelen med detta. För alla som inte kunde komma till festhögmässan och kyrkkaffeminglet utanför Torshälla kyrka den 2 september får hon nu träffa lite allt eftersom.
– Det blev inget kalas i dagarna tre utan i stället ett firande som fortsätter under hela hösten. Jag är bjuden på middagar här och bjudningar där. Det är fantastiskt roligt. Jag hade i förväg inte riktigt tänkt på att det är så kul att fylla år även i vuxen ålder. Jag firade ju när jag fyllde 30 och 40, men hade hunnit glömma hur mycket glädje det ger att samlas till fest.
Att födelsedagen verkligen inföll på en söndag gjorde valet av kalas givet för en kyrkoherde i en mindre församling, konstaterar Pernilla. Att välkomna församlingsmedlemmarna till högmässa med efterföljande mingel med snittar, kaffe och tårta ute på kyrkbacken blev naturligt. Och till detta bjöds även prästkollegor, släkt och vänner in.
– Det blev en dag med extra allt. Jag tror vi var närmare 100 personer i kyrkan och ute i det strålande vädret.
Det var för fem år sedan hon kom till Torshälla, närmast från Linköping och en tjänst som studentpräst. Det var också där hon prästvigdes efter utbildningen i Uppsala, och hon har hunnit med en rad tjänster i både Uppland och Östergötland sedan dess. Bland annat var hon präst på landet i Ydre kommun, granne med hemorten Tranås, under ett antal år..
Pernilla är född i Umeå men alltså uppvuxen i Tranås, och det är främst mellan Uppsala och Linköping hon pendlat under sitt vuxna liv. Längs väg 55 genom Sörmland.
– Det kommer luckor i livet, då det kan vara läge att bestämma sig för att gå vidare mot nya äventyr. För fem år sedan hamnade jag i ett sånt läge, och jag började fundera på vad jag är bra på och vad jag ville byta till.
Pernilla kände att hon gärna ville få användning för sin arbetsledarerfarenhet, hon ville tillbaka till "kyrkan mitt i byn"-känslan, och hon ville gärna också bidra till kyrkans viktiga diakonala arbete. Dessutom hade hon fortfarande vänner och kontakter i Finland efter studietiden, och att på något vis också få bidra till det svensk-finska samarbetet kändes viktigt.
Tankarna drogs till vackra Sörmland som hon beundrat genom bilfönstret och Pernilla började kolla på lediga tjänster. Hon hittade Torshälla, ömsesidigt tycke uppstod och 2013 tillträdde hon tjänsten som kyrkoherde. Tre år senare fick hon biskopens förtroende att också vara kontraktsprost
Det där med att bli präst kom tidigt och naturligt till henne under uppväxten i en "typisk svensk allmänt kyrklig familj".
– Redan på Kyrkans barntimmar blev jag väldigt fascinerad av de bibliska berättelserna. Under konfirmationstiden blev det mer tydligt hur mycket jag drogs till ämnet och jag tror vår präst tyckte jag var lite jobbig som aldrig ville sluta fråga och diskutera, skrattar Pernilla.
Hon gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och valde därefter mellan industriell ekonomi, juridik och teologi.
– Jag kände att jag behövde ta reda på om mitt religionsintresse bara var fantasier eller värt att satsat en lång utbildning på, och kontaktade en präst i Tranås för rådgivning.
Församlingen visade sig ha ett vikariat ledigt som församlingsassistent i ungdomsverksamheten, och Pernilla fick ett år på sig att verkligen känna sig för och prova på olika sysslor. Efter det var det inga problem att välja universitetsinriktning.
Sedan studietiden har hon hunnit med att jobba med skilda saker utöver prästtjänsterna. Bland annat han hon undervisat själv på universitetet i Uppsala, och inom Svenska kyrkan på nationell nivå arbetade hon en tid med bland annat gudstjänstutveckling. Och i ett samarbete mellan universitetet och diakonistiftelsen Samariterhemmet arbetade hon inom vad som i dag går under namnet "Centrum för forskning om religion och samhälle".
Den största fördelen med kyrkoherdeyrket är variationen, konstaterar hon.
– Det kan kännas splittrat ibland, men allra oftast är det bara positivt. Och vila och återhämtning får man ju just i en varierad arbetsvecka.
Pernilla skrattar när hon berättar om en av de senaste försöken till ny fritidssysselsättning.
– Jag har länge tänkt att jag ville lära mig knyppla som verkade så spännande, och erbjöds en dyna av en god vän. Men upptäckte så snart jag fått hem den att här hade konsekvenstänkandet tagit paus, det här hade jag ju inte alls tänkt igenom. Jag har två katter och du kan bara tänka dig hur bra det gick att försöka knyppla med dem intill...