– Tack Facebook för det, säger Lennart Silfverforsen och kramar sin kära Karis hand, där de sitter bredvid varandra i salen med de vackra väggmålningarna från 1700-talet, på anrika Eka gård utanför Eskilstuna.
Norska Kari flyttade in på gården hos Lennart i början på året och de är båda lika fascinerade över livets skeenden, som fick dem att hitta varandra igen nästan 40 år efter deras första möte. De hade aldrig glömt varandra, och sedan livet återförenat dem är de oskiljaktiga.
Lennart blev änkling 2015 när hans älskade hustru Agneta Lindsjö Silfverforsen – barnhälsovårdsöverläkare i Sörmland i många år – dog, och han upplevde hur tomt och stilla det stora huset plötsligt blev. Han avvecklade sitt juristföretag och sin långa yrkesbana, läste mer och spelade musik, och förde många, långa samtal med dvärgschnauzern Jasper. Efter ett par år väcktes idén om att försöka hitta den trevliga norskan han aldrig glömt.
– Ett av mina många juristuppdrag för LO-förbunden tog mig till Tanzania, med uppdraget att hitta försvunna biståndspengar. Första natten i landet fick jag tillbringa på en missionsstation och kom under kvällsmåltiden att sitta bredvid en mycket trevlig ung norsk kvinna vars familj just då bodde i Tanzania.
Men Lennart var upptagen på annat håll och efter ett par möten och en tids telefonsamtal dog kontakterna ut. Minnena bestod dock och med hjälp av Facebook fann han förra året henne åter.
– Lennart har funnits kvar i bakhuvudet hos mig också, ler Kari.
Lennart Silfverforsen är född och uppvuxen på Söder i Stockholm, som ende son till ett köpmannapar som bland annat drev en rad fisk-, frukt- och grönsaksaffärer. Hans farfar, som grundat och skötte familjens växande handelsimperium med järnhand, tillät inte Lennart att följa sina drömmar.
– Jag ville först bli präst, men någon prästkappa skulle vi inte ha i släkten. Inte heller fick jag odla matlagningsintresset, som jag ärvt av mamma. Så det blev aldrig någon fransk restaurang på Södermalm som jag hade planer på, min restaurang har jag fått ha hemma i stället och har lagat mycket mat genom åren.
Lika starkt motstånd möttes Lennart av när han också ville utbilda sig inom måleriet och gick Konstakademien. Målarkluddar gjorde sig icke besvär i familjen.
Lennart tog juristexamen och han kom att hitta sin egen nisch genom att också läsa medicin och ägna sig åt att på försäkringsbolag fastställa ersättningsgraden för klienternas medicinska invaliditet, och på LO-förbundens rättsskydd var han en av cheferna i många år, med ansvar över stora utredningar kring en rad kända miljöskandaler.
– Ett mycket märkligt och spännande jobb, som tog mig till såväl Norge som Danmark. Och Tanzania, ler han.
Lennart kan också räkna upp utbildningar han fått gå, och föreläsnings- och andra uppdrag han haft, i Norden, Europa, USA och Eskilstuna. Att skriva en bok om sitt spännande yrkesliv är en idé han bearbetar.
Lennart och Agneta hann vara gifta i 30 år och möttes när de i sina roller som jurist respektive läkare läste socialmedicin på Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg 1986.
– Agneta var en väldigt rolig person att vara gift med, det var mycket sång och musik, djur och natur. Och vi sa aldrig ett enda ont ord till varandra. Tyvärr var Agneta sjuk i flera år innan hon avled.
Den gamla 1600-talsegendomen Eka, som genom åren haft ett antal olika ägare, köptes av Agneta Lindsjös föräldrar 1940. Familjen von Möller-Lindsjö hade släktgodset Skottorp i Skåne och köpte Eka som sommarviste. 1978 fick döttrarna Agneta och Birgitta överta gården.
Sedan några år är det Lennarts yngste son Henrik, som äger och har ansvaret att driva gården vidare. Han bor med sin familj i en av flyglarna. I den andra bor Birgitta kvar.
– Redan när Agneta testamenterade sin halva av gården till mig 2005 kände jag mig för gammal för att fortsätta ha hela ansvaret över fastigheter, jord och skog. Det var väl att Henrik tog över. Nu hjälper jag honom med det jag kan.
Oj vad han hunnit med, konstaterar Lennart Silfverforsen medan han berättar om skeenden och möten och spännande erfarenheter han gjort genom åren. Skrivit pjäser har han också gjort. Och då har han ändå hunnit långt ifrån allt han velat göra i livet. Fast än är det inte över.
– Visst känns det märkligt att fylla 80. Men livet fortsätter och tur är det. För tänk att det händer oväntade saker hela tiden, det är underbart.
[fakta nr="1"]