Det är en jubilar i gott skick som möter tidningen hemma i våningen, i ett av tornhusen på Tunavallen.
‒Jo, han är välskött, min Hoppilandkalle, ler hustrun Margot kärleksfullt. Lars själv håller inte helt med. Knäna är utbytta och hjärtflimmer har definitivt satt stopp för golfspelandet, som han älskar. Men i övrigt känns det bra.
Paret har hängt ihop sedan mitten av 50-talet, och träffades just på en båt. Lars jobbade extra i Västerås hamn redan från 13 års ålder – vid sidan av en rad extra- och sommarjobb.
‒Jag valde att läsa ekonomi, och var tidigt i gång med att tjäna mina egna pengar. I riktigt unga år i Enköping sålde jag tidningar för att få ihop till matinébiljetter och på somrarna i Västerås var jag först maskinelev på ångbåtarna som gick ut till badöarna i Mälaren.
När "Björnön" sattes i sjön, med dans- och räkkryssningar och Stockholmsturer varje lördag, jobbade den unge studenten på däck. Sammanlagt fem somrar blev det på båtarna. Och det var på en av turerna han mötte sin Margot. Samma vår han tog examen förlovade de sig.
Redan i slutet av juli inleddes vad som skulle bli en 42-årig karriär inom Handelsbanken. Och den 20-årige Lars började med att begära ledigt den sista augusti, för att gå på ett bröllop. När nya arbetsgivaren fått klart för sig att det var Lars eget bröllop som åsyftades gick det bra. Men eftersom den unge brudgummen inte fyllt 21 fick han även be kungen om tillåtelse att gifta sig. Det löste sig ju, och i augusti firar paret 60-årig bröllopsdag.
Häremellan har uppdragen inom samtliga områden i företaget, och de varierande chefsjobben på olika bankkontor, tagit Lars och familjen till bostäder i Västerås, Köping, Stockholm, Örebro, Fagersta, Linköping och slutligen Eskilstuna.
Lars strör rosor och tacksamhet över sin fru och kallar henne sin livsledsagarinna, som alltid ställt upp, fått byta yrke många gånger och bostad runt 15 gånger för att hänga med i svängarna genom åren. Själv har han aldrig behövt söka ett enda jobb utan fått erbjudanden. Jo, rättar han sig, tjänsten som bankdirektör för kontoret på Fristadstorget i Eskilstuna sökte han ju faktiskt.
Margot skrattar.
‒Jag förklarade från start att jag var beredd att flytta med Lars överallt utom till Stockholm. Men åren vi bodde på Lidingö blev faktiskt fantastiskt roliga. Jag tror vi såg varenda teater under den perioden. Gränsen gick däremot när banken ville ha honom till Norrland. Då satte jag stopp.
Lars har trivts på alla bostadsorter och på alla arbetsplatser. I lilla Fagersta var han bankdirektör och minns de åren som en speciell tid.
‒En spännande ort, där det var intressant att driva eget kontor och där det gick utmärkt att både spela golf och åka slalom. I Linköping var jag chef över Smålandskontoren, och körde säkert 6000 mil på ett år. Men jag tror nog Eskilstuna är allra bästa staden att bo i, och att bli gammal i.
1990 landade Lars och Margot här, och åtta år senare gick han i pension. Men sysselsättning har det inte rått brist på. Nu får det däremot räcka med de flesta engagemangen.
‒Ja, nu tycker jag att jag har gjort mitt. Fyller man 80 år är det kanske dags att ägna sig enbart åt det man vill. Jag vill spela mer bridge, fortsätta sjunga i kör och vara med i Rotary, cykla, promenera, umgås med familjen och förhoppningsvis resa mer – samt hinna med mer shopping och städning, ler Lars Pettersson.
Åttioårsdagen, diamantbröllopet samt dotterns 60-årsdag ska firas stort i sommar, under en gemensam vecka i Dubai. Men under söndagen bjuder han in till kalas, med sånger från åttonde våningen.