Motsvarigheten heter Round Table, sammanslutningen för män mellan 22 och 40 år, och inte sällan får medlemmarnas fruar, sambos och flickvänner vetskap om Ladies Circle den vägen. Men nu i samband med 70-årsjubileet vill damernas nätverk gå ut och aktivt berätta om sig själva för att sprida kunskaperna om organisationen och locka in nya medlemmar.
Eskilstunaklubben, som benämns LC23, har funnits sedan 1959 och är en av 149 svenska klubbar, har för närvarande 13 medlemmar. Ordförande de senaste två åren har varit Veronica Eriksson. I augusti lämnar hon över uppdraget till Therese Westberg och båda stortrivs och får ut mycket av sitt medlemskap, eller systerskap som de kallar det.
‒Det är alltid en riktig energiboost att träffa tjejerna. Vi har väldigt trevligt, och trots att vi är väldigt olika stöttar och hjälper vi varandra. Det ger en ovärderlig förståelse för olikheter och olika levnadsvillkor, vilket är lite av grundidén med organisationen, konstaterar Veronica.
Therese tillägger:
‒Tanken är alltså inte att du ska komma till oss tillsammans med bästa vännerna utan att du ska knyta nya kontakter i vårt härliga nätverk, och träffa människor du aldrig hade stött på annars. Och det lovar jag att du gör, både här hemma, i Sverige och i världen.
De första gångerna besöker du Ladies Circle som gäst, och uppstår ömsesidigt tycke tecknas medlemskap.
‒Du är välkommen precis vem du än är, och vad du än gör. Det enda som styr är åldern, plus att du behöver ha viljan, tiden och ambitionen att delta på mötena och vara lite aktiv. Vi byter löpande ut styrelsen så det gäller att du vill vara med och engagera dig om Ladies Circle ska vara något för dig, förklarar Carin Ekström, som varit medlem i tolv år.
I Eskilstuna träffas medlemmarna hemma hos varandra en kväll varannan vecka.
‒Oftast gör vi först ett besök på ett lokalt företag – eller får besök av en företagsrepresentant – innan vi umgås, äter middag och håller möte. Man lär sig nya saker och får veta mycket om vad som händer i sin stad, säger Therese Westberg.
Och man lär sig mer om sig själv och utvecklas som person, intygar de. Har du varit medlem en tid har du exempelvis fått bra träning i att tala inför en publik. Detta tack vare det stående mötesinslaget "Tre minuter"; håll ett litet kort anförande om vad som helst, från att recensera en bok till att prata om en kommande fest du ska på.
‒Det händer att vi har fester tillsammans. Och så reser vi. Vi hittar på allt möjligt kul för att lära känna varandra mer, och har varit på både Bodaborg och på spa, och i Paris, London och Riga. Nu ska vi snart till Göteborg.
Men, poängterar alla fyra snabbt, Ladies Circle är ingen sekt.
‒Nej, vi har inga hemliga riter och ritualer för oss, skrattar de.
Nina Lindbom har varit medlem i Ladies Circle i många år, var distriktsordförande en tid och har hunnit passera den övre gränsen för medlemskap, men är fortfarande aktiv i organisationen.
‒ Du är fortfarande välkommen efter 45, men har inte längre några förpliktelser. Du betalar inte medlemskap utan bara en avgift för kvällen du deltar. För mig ger det fortfarande mycket att vara med i aktiviteterna i Eskilstuna, och att delta i det stora riksmötet en gång om året. Då är det som att återse gamla vänner man aldrig träffat förr, om du förstår. Man litar på varandra, lånar ut bostäder och sovplatser och hjälps åt. Det är fantastiskt nätverk vi har.
Och vill man kan man också som Nina resa runt i världen och delta i internationella LC-möten.
Välgörenhetsarbete är också det en viktig del i verksamheten, och det finns ständigt både ett internationellt och ett nationellt insamlingsprojekt i gång. Klubben bestämmer själv vart pengarna som samlas ihop ska gå. De kan även välja en egen lokal mottagare, vilket gjorts flera gånger. Bland annat har Härbärget och Kvinnojouren Moa fått bidrag.
‒Vi brukar ofta ha en liten auktion; alla tar med sig två-tre saker och så budar vi på dem och har jättekul, intygar Veronica och sammanfattar i kloka ordalag:
‒ I Ladies Circle blir vi bra på att lyfta varandra, nåt vi kvinnor överlag annars inte är så duktiga på. Det är 2017 men fortfarande sparkar vi hellre på varandra, är det inte sjukt?