Vi hade känt varandra i sextio år. Vi höll ihop under skoltiden, kom ifrån varandra i tonåren, men hittade tillbaka till varandra när vi båda fick barn. Vi träffades ofta med våra flickor, när de var små. Så småningom fick vi varsin pojke också, och jag blev dagmamma till hennes son.
Christina hade en jobbig tid i skolan som barn, men hon fick revansch i vuxen ålder. Hon tog tag i sin situation och började på Komvux, för att höja sina betyg och läsa in nian. Därefter gick hon en sjukvårdsbiträdesutbildning, och började att jobba på dåtidens långvård i Eskilstuna. Hon nöjde sig inte med det, utan utbildade sig också till undersköterska. Om jag minns rätt jobbade hon som läkarsekreterare en period.
Hon gick vidare med att utbilda sig till zonterapeut och startade ett eget företag tillsammans med en annan kvinna. Hon och hennes man drev också en Ica-affär i Hälleforsnäs. Christina kom så tillbaka inom vården igen. Hennes sista arbetsplats före pensionen var på ett gruppboende för psykiskt handikappade.
Christina var också en omtänksam mamma och mormor/farmor, som gärna ställde upp för sina barn och barnbarn. Hon var till stor hjälp för sin svärmor, och hon stod mycket nära sin mamma.
Sista dagen i sitt liv skulle hon besöka sin mamma, men föll ihop utanför porten. Hon fick en massiv hjärnblödning, och hennes liv gick inte att rädda. Christina blev 67 år.
Hon sörjs av sin man, barn och barnbarn, syskon med familjer, sin mamma och sin svärmor och inte minst av mig, som har mist en kär vän.
Eva Karlsson