Dörren står på vid gavel hemma i huset på Albanovägen i Hällby, men trots ivrigt hallåropande från reporterns sida hörs inte ett knyst tillbaka. Först efter ett par minuters ihärdigt hojtande tittar en kvinna ut från balkongen på ovanvåningen.
– Jag tror att Kjell är i garaget, han brukar vara där, säger kvinnan som visar sig vara vår jubilars kära hustru Britt-Marie.
Och jo då, vid en titt i det närbelägna garaget visar det sig att informationen är korrekt.
– Det här är min rallybil och det där är Roberts, säger Kjell och pekar på de båda vrålåken som står startklara i samma garage.
Både far och son Eriksson kör rally sedan många år tillbaka – den förre har det som en kul hobby medan Robert tillhör den svenska eliten och blev svensk mästare 2009.
– Jag tävlar i rallysprint ute i Ekeby fyra-fem gånger om året, det går hyggligt bra för mig, men framför allt är det väldigt kul, säger Kjell som har fullt upp med förberedelser inför rallytävlingen EMK-Kannan som avgörs (läs: avgjordes) med start och mål i Ekeby den 29 augusti.
Står du på startlinjen då?
– Nej, men jag är biträdande tävlingsledare i Kannan och sekreterare i föreningen, jag är också engagerad i Sörmlands/Västmanlands Bilsportförbund.
Vi slår oss ned i solskenet på förstubron och Kjell berättar om sin unika resa på ASSA.
– Många ungdomar började som kontorsbud på ASSA och långt senare förstod jag att de testade oss för att se vilka de skulle satsa på. Jag hamnade på låssystemberäkningen efter en tid och kom till marknadsavdelningen 1967, säger Kjell som blev kvar där i 45 år.
– Som marknadschef reste jag runt i hela världen – jag var i USA, Kina och Australien, fortsätter han.
Vad minns du helst och bäst från den där tiden?
– Vi tog hem en order från casinona i Las Vegas, vi sålde låsen till deras spelautomater. Efter det var jag i Las Vegas minst tio gånger. En annan jätteorder vi fick var den på lås till pappersdispenser, den fick vi strax innan jag skulle gå i pension. Det var mycket därför jag gick över två år som projektledare.
– ASSAS förre vd Hans Johansson har betytt mycket för mig, en stor inspirationskälla som lärt mig mycket. Han var jäkligt tuff, men bra, tillägger Kjell.
Fick du två guldklockor för dina 52 år på firman?
– Nej, bara en – men jag blev ordentligt avtackad när jag slutade och fick bland annat köra Formel Renault på Motorstadion i Linköping. Det var en häftig upplevelse.
Är du "värst" på ASSA med dina 52 anställningsår?
– Förmodligen, jag har inte hört talas om någon som jobbat längre. Och så lång tid på samma jobb är väl omöjlighet att uppnå i dag.
Kjell levde sina elva första år i Västerås innan familjen flyttade till Hällby sedan farsgubben hans fått jobb på Volvo.
– Jag gick de sista tre skolåren i Hällby och var väl medelbra i skolan. Jag var nog ett busfrö som höll på att palla frukt och lite annat oskyldigt, säger Kjell som inte hade någon vidare lust att studera vidare efter åtta år i grundskolan.
Blivande hustrun Britt-Marie var kompis med Kjells polares tjej och i samband med en biltur ut till Kjula träffades de unga tu.
– Vi blev ihop efter den där första träffen, men blev inkallade till en barnavårdsman i Kjula som tyckte Britt-Marie var väl ung för att ha sällskap. Jag var 18 år då, men hon bara 14, säger Kjell och garvar åt minnet.
Hur har ni fått kärleken att leva?
– Ja, det kan jag själv undra ibland efter allt mitt resande i jobbet. Vi passar väl helt enkelt bra ihop och försöker göra grejer tillsammans. Vi går på konserter och revyer, reser en hel del och är ute med husbilen.
När sönerna var unga var Kjell engagerad i Tunafors SK:s slalomsektion och under 70-talet var han både fritidsledare och föreståndare på fritidsgården i Hällby.
– I TSK var jag både tränare och ordförande under en period och åren på fritidsgården var otroligt lärorika för mig, konstaterar han.
Nu ska du fylla 70 år – vad är känslan?
– Det känns inget märkvärdigt. Jag känner mig betydligt yngre – även om jag inte är riktigt lika smidig som förr.
Hur firar du?
– Vi får se, men något ska det väl bli med de närmaste.