Han bor vackert i en villa på Värmdö, med tomt ned till Kolström där båtar passerar ut mot Stockholms skärgård om somrarna.
– Härifrån kan man segla till Australien utan ett enda strandhugg, säger Åke Ortmark med det där roade, lätt ironiska leendet som blev ett av hans kännetecken som tv-journalist.
Han har sysslat med både nyheter och berättande journalistik. Makt och särskilt vilka som har makten har alltid fascinerat honom; hans böcker om ekonomiska och politiska makthavare hör till milstolparna i karriären.
Det gör också skjutjärnsjournalistiken, som han introducerade i Sverige tillsammans med radiokollegan Herbert Söderström; pålästa reportrar grillade makthavarna i stället för att underdånigt föra fram deras budskap. Metoden fick sitt genombrott på bred front i tv med "De tre O:na": Åke Ortmark, Lars Orup och Gustaf Olivecrona.
Då var Ortmark redan en superkändis som programledare i "Aktuellt". Det hände lätt i Sveriges enda tv-kanal.
– Det var ju så att folk satt och stirrade på pausbilden. Och vi som arbetade på monopolets tid innan TV2 hade kommit, det vill säga under hela 1960-talet, vi blev ju idoler. Det var ofrånkomligt, för att man kom in i människors hem.
Efter den kommersiella televisionens intåg gick han så småningom till TV8 och Axess. Där gjorde han hundratals personintervjuer, gärna med kulturpersonligheter. Åke Ortmark har skrivit två teaterpjäser och fascineras av skådespelare, som inte tycks bära en mask i intervjuer så som makthavare ofta verkar göra.
– Jag har en känsla av att de säger vad de tycker, och tycker det de säger. Och det är inspirerande för en intervjuare.
Han strävar själv efter ärlighet i intervjuer, och besvarar frågor rakt och prestigelöst. Om sin ironiska framtoning som skjutjärnsreporter i "De tre O:na" säger han (leende), "Ja just det, för att dölja en inre osäkerhet". På frågan hur han har klarat balansgången mellan att å ena sidan granska och å andra sidan umgås med makthavare svarar han raskt:
– Inte bra. Det är en konflikt.
Han har egentligen inte haft något val, säger han, makthavarna har alltid funnits i hans sällskapsliv. Det ger kunskaper och insikter som andra kanske inte har, samtidigt uppstår fenomenet vänskapskorruption. Men han tillägger:
– Jag säger som Herbert Tingsten: i det stora hela tycker jag att jag har varit någorlunda hederlig.
Malin Eijde/TT
'