Under vårt förberedande samtal förklarar Olov vägen ut till huset sitt i skogarna kring Lund.
– Sväng av mot Lund och kör tills du ser en tänd lampa som hänger i en björk – jag är den enda som har en sådan vid mitt hus, säger vår jubilar.
Jag kör och kör, men något lampbeprytt träd syns inte till.
– Ser du ingen lampa så fortsätter du att köra, säger Olov när jag ringer efter någon halvmils körande på den lika smala som slingrigt snöhala skogsvägen.
Och plötsligt ser jag lampan han talar om.
– Välkommen in, säger Olov och bjuder mig ner vid köksbordet i det lilla huset han köpte i somras.
Vår jubilar växte upp i Lista där han fick jobb hos en bonde i trakten dagen efter examen från årskurs sju.
– Jag fick köra traktor och hjälpa till med alla sysslor där på gården. Samtidigt gick jag på Lantbruksskolan i Stenkvista och det var roligt, säger Olov.
Snart halkade han dock in i chaufförsyrket – och där blev han kvar.
– Jag har mest kört långtradare runt om i Sverige. Jag har alltid trivts bakom ratten, men det blev oftast väldigt långa dagar. Det var betydligt sämre koll på arbetstiderna förr, konstaterar han.
Under 90-talet läste Olov in gymnasiet på Eskilstuna Folkhögskola, men efter studietiden var han tillbaka bakom ratten igen.
– Jag kör fortfarande, framför allt under somrarna. Jag vill fortsätta jobba så länge jag kan – att vara pensionär är inte min grej, intygar han.
I början av 2010-talet träffade han en thailändsk kvinna på nätet och planen var att emigrera för gott till österlandet.
– Jag bodde där i två år, men det var en väldigt dominant kvinna jag träffat så jag fick nog – nu är jag klar med Thailand.
I somras slog Olov till och köpte sig ett hus i Lund där han numera fixat bergvärme, huggit rent på tomten, fixat och donat med allt möjligt.
– Jag är ute och gör något varje dag, där uppe har jag byggt ett skjul där jag ska lägga upp mat till djuren här omkring, säger Olov och pekar ut mot konstruktionen genom fönstret.
– Jag har jagat sedan ungdomsåren och bland det bästa jag vet är att gå ensam ute i skogen och skrota med bössan i hand, fortsätter han.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är väl inte svårmodig direkt, men lite av en ensamvarg och inte särskilt social.
– Men jag svarar ju på tilltal, tillägger han och garvar.
Framtiden?
– Jag hoppas få min onda höft opererad till våren och kunna fortsätta jobba. Många av mina jämnåriga är redan borta, men jag känner mig fortfarande pigg och är glad så länge hälsan är med mig.
Blir det något födelsedagsfirande?
– Det blir lite fika här i huset med barn och barnbarn söndagen innan jag fyller.