Helene Tursten har gett världen tio böcker och tolv filmer med kriminalinspektör Irene Huss. Böckerna har översatts till 18 språk, däribland thailändska, och sålts i över 4,5 miljoner exemplar världen över. Bara en fjärdedel av läsarna finns i Sverige. Tyskland hyser den största läsekretsen, men ovanligt nog för en svensk författare kommer USA som god tvåa, berättar hon i sitt stora arbetsrum som rymmer två skrivbord och bokhyllor från golv till tak hemma i centrala Sunne.
– Jag och några kollegor var 2007 på en fyra veckor lång turné i USA. Vi hade kunnat vara där i fyra månader till!
Vetgirigheten om lilla Sverige har Helene Tursten en förklaring till.
– Detta avlägsna nordiska hörn ter sig exotiskt för dem. Jag är förvånad över hur lite många vet om oss. Samtidigt är de verkligen nyfikna och läser gärna en kriminalroman för att vidga sina vyer.
Som författare trivs hon ensam på sin kammare. Samtidigt verkar hon öppen och lättpratad - personlighetsdrag som hon kunde odla under åren som sjuksköterska och tandläkare. Troligen hade hon fortsatt att utöva drömjobbet tandläkare om hon inte hade drabbats av en allvarlig reumatisk sjukdom i 40-årsåldern.
– När sjukdomen slog till kom det som en chock. Jag kämpade för att bli frisk, men det gick inte. Jag tappade kraften i mina armar och kunde inte sitta som tandläkare ska. Det var tufft att acceptera.
När hon hade förlikat sig med sjukdomens begränsningar började hon tänka i nya banor: Hur kunde en kvinna i hennes ålder starta om sitt liv i glesbygden?
Hon började skriva. Artiklar, översättningar, noveller. Det gav mersmak. En tanke som hon länge burit på fick tydliga konturer.
– Jag slogs av att kriminallitteraturen inte skildrade några trovärdiga kvinnliga poliser, utan mest manliga enstöringar som det var svårt att identifiera sig med som kvinna. Jag bestämde mig för att hitta på en duktig kvinnlig polis.
Där och då kom Irene Huss till världen. Debuten med "Den krossade tanghästen" blev ganska omgående en succé.
För att lyckas som författare har hon fått kämpa envetet med sin dyslexi. Det har hon gjort ända sedan uppväxten i Göteborg med mamma fotografen och pappa tjänstemannen. Hon var ett läsande barn och kunde läsa redan som femåring. Stavningen var det stora hindret.
– Det viktiga är att tvinga sig att skriva. Jag kopplade bort datorns stavningskontroll och slog upp orden i Svenska Akademins ordbok. I dag stavar jag mycket bättre, även om jag fortfarande har svårt att stava ordet mustasch, säger Helene Tursten.
Eyal Sharon Krafft/TT