Redan för sex-sju veckor sedan hörde Kerstin av sig till oss och undrade om vi inte kunde överraska Regina med en tårta på 90-årsdagen.
– Hon arbetade med min mamma och vi har känt varandra länge, sa Kerstin och vi kommer överens om att träffas utanför Snäckbergets äldreboende på onsdagsförmiddagen.
Vilket vi också gjorde i går.
– Du får gå in först så får vi se hur hon reagerar, säger Kerstin.
Regina ser mäkta förvånad ut när jag stiger in genom dörren och hon utbrister: "Och vem är du då" innan jag hinner presentera mig.
När hon ser att jag har Kerstin i släptåg ser hon lite lugnare ut.
– Det är det här som är överraskningen jag pratat om – han kommer med en Kurirentårta, förklarar Kerstin.
Snart sitter vi vid vardagsrumsbordet, dricker nybryggt kaffe och mumsar på den underbara jordgubbstårta som jubilaren plockar fram ur kylen.
– Det känns väl både och att fylla 90 år – huvudet är ju med, men det är värre med benen, säger Regina som kom till Sverige 1948 och flyttade hit permanent året efter.
– Jag har haft ett arbetsamt liv, det har inte varit någon dans på rosor med krig och elände, fortsätter vår jubilar som bland annat pressat plåt på Nyströms Bleckkärlsfabrik och jobbat på Karamellfabriken i Torshälla.
För tre år sedan flyttade hon till äldreboendet.
– Det är okej här, men visst var det roligare när man klarade sig själv, konstaterar Regina som har tre söner, sex barnbarn och sju barnbarnsbarn vid det här laget.
– Jag har två söner här i Torshälla och en i USA, upplyser hon.
Blir det något firande?
– Jo då, grannarna kommer hit i eftermiddag och i kväll kommer barn, barnbarn och lite andra bekanta. Jag har laddat med både smörgåstårta och tårta.
När fotograferingen är avklarad bjuder Regina och Kerstin på Närpesdialekt där vid fikabordet och det är inte lätt att hänga med i svängarna kan jag lova.
Riktigt sköna tanter kan vi intyga.