Vi bestämmer träff på Lauras Café i Strängnäs vid lunchtid en ljummen decemberdag och trots att jag är en kvart tidig sitter Stig där vid ett bord och mumsar på en kanelbulle.
– Visst har jag diverse åkommor, men det är inga stora saker så jag ska absolut inte klaga, svarar han när jag hör mig för om dagsläget.
Stig växte upp på Södermalm i huvudstaden och gick på Katarina Södra Folkskola, men därifrån har han inga roliga minnen.
– Jag gillade inte skolan alls och hade nästan bara dåliga lärare, flera av dem var sadister. Ingemar Bergman gick på samma gymnasium och i lärarkåren fanns en viss "Caligula" som senare figurerade i filmen Hets med Stig Järrel i huvudrollen, säger Stig och ler snett åt minnet.
– Men när jag kom till högskolan blev det betydligt bättre och mer seriöst, fortsätter han.
På högskolan läste Stig juridik, statsrätt och rättshistoria, men upptäckte snart att det inte var hans grej och började plugga engelska i stället, var av ett år i Cambridge.
– Mitt första jobb var som lärare i engelska på Solna yrkesskola, men efter en tid som lärare fick jag jobb som personalansvarig på General Motors. Samtidigt läste jag psykologi, pedagogik och kriminologi så det blev en rätt brokig fil.kand-examen till slut, konstaterar han.
Första chefsjobbet fick Stig på Firestone i Viskafors och efter två år lämnade han landsbygden och var med och startade Securitas i Stockholm där han var personaldirektör åren 1970-78.
– Sedan var jag vd för Securitas på Irland och bodde med familjen i Dublin i fyra år. Det var oroliga tider med IRA och vi flyttade hem till Sverige även för barnens skolgång skull, säger Stig.
Väl tillbaka i Stockholm fick vår jubilar anställning som personaldirektör i Bonnierkoncernen och efter några år där med flera möten med folk som blivit permitterade och pensionärer som mådde mindre bra växte sig intresset för psykologi allt starkare.
– Jag läste analytisk psykologi i tre år och blev färdig psykoanalytiker 1990, säger Stig som hade sin parktik i Stockholm och jobbade fram till 77 års ålder 2013.
– Det var tuffa år, men väldigt intressanta och utvecklande, intygar han.
Redan i unga år blev vår jubilar intresserad av jazzmusik, som 15-åring började han spela trumpet hos Gösta Törner och under åren har han spelat i storband som "Sumpan Big Band" och "Ekerö Storband".
– Två kanonband med fantastiska musiker – det var som att få spela med Zlatan, säger Stig.
Sina barns mor är Stig skild ifrån sedan länge och runt 1990 träffade han sin Lillan på Bonnier.
– En rasande intelligent kvinna som har en stor vurm för heminredning – hon förändrar ständigt där hemma, säger Stig och avslöjar att det var hustrun som fick dem att flytta till Stallarholmen 2004.
– Jag ville absolut inte dit från början, men det blev så ändå och i dag trivs jag ypperligt bra. Stallarholmen är en riktig idyll och vi har en sjötomt som ligger fantastiskt fint till, intygar han.
Sedan 15 år tillbaka har herrskapet ett hus i franska Les Arcs som ligger ett par mil norr om Saint Tropez.
– Det är en gammal olivgård med 200 olivträd på tomten. Vi bor där knappt halva året, har numera många goda vänner där nere och lever ett behagligt liv där.
Hur är känslan inför 80-årsdagen?
– Lite obehaglig faktiskt – det blir en sådan affär av det. Och gamla människor är ju helt ute i Sverige – i Frankrike finns en helt annan respekt för de äldre.
Blir det något firande?
– Vi brukar åka till Dublin varje år, men i år ska jag äta middag på Eriks med mina söner, det blir bara vi tre.
Har du haft ett bra liv Stig?
– Ja det måste jag nog säga. Jag hade det besvärligt under skoltiden, på en arbetsplats och med skilsmässan, men annars har jag haft en jävla tur.
Du känns verkligen inte som någon stroppig direktörstyp!
– Jag var nog aldrig någon direktörstyp, men jag fick lägga till en del manér och klä mig i fina kostymer under den där tiden...
Efter fotografering på Rådhustorget gratulerar vi varandra inför vår gemensamma födelsedag och i bilen hem känner jag mig så där härligt upprymd som man kan göra efter ett givande samtal.