Joel Eriksson öppnar dörren till sitt hem mitt emot Ryggkirurgiska kliniken i Löt.
Där bor han med mamma och pappa, en handfull av sina sex bröder, samt hundarna Zelma och Charlie.
– Jag är född i Stockholm men kom till min fosterfamilj när jag var fyra år. Vi flyttade till Strängnäs när jag var fem år, berättar han.
Redan innan tonåren hittade han musiken och började spela piano. Den musikaliska fallenheten har gjort att han i dag även spelar trummor och gitarr.
I gymnasiet gick han Estetiskt program med musikinriktning på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna.
– Jag är fascinerad av gammal musik, den som gjordes på 40, 50 och 60-talen. Det gjordes bättre musik förr tycker jag.
Själv har han stått på scen många gånger men har alltid rampfeber innan ett uppträdande.
– Man ska vara lite pirrig, då är man taggad. Om man är helt avslappnad så går det aldrig bra.
I gymnasiet träffade han huvuddelen av Aprilfamiljen, coverbandet han är med i som spelar Håkan Hellström-låtar.
Men även om musiken är det stora intresset gillar Joel Eriksson även att träna på gym och ibland spelar han innebandy med några kompisar. I övrigt berättar han gärna om sin tro som han har haft med sig så länge han kan minnas.
– Den har gett mig mycket. Jag har varit på konfirmationsläger på somrarna vilket har gett mig vänner för livet som jag kan prata och dela tron med, det är viktigt.
Men det är inte bara gemenskapen och musiken som har gjort att han har vänt sig till Olivehällskyrkan.
– Det bästa är att man aldrig känner sig ensam. Tron ger en trygghet.
Efter studenten fann han ett nyväckt intresse för tekniska ämnen som matematik på en utbildningsmässa i Stockholm. Nu går han tekniskt basår på Mälardalens högskola och han vill fortsätta på högre nivå.
– Jag fastnade för ingenjörsutbildningen. När jag är klar med basåret i sommar så ska jag fortsätta på ingenjörsprogrammet på Mälardalens högskola.