Det strular till sig en del och först i går lyckades vi ordna en träff med Percy ute i Slagsta.
– Det är något fel på telefonen, det är fler som har påtalat, säger vår jubilar när jag tittar in på tisdagsförmiddagen.
I mitten av 70-talet förstod både Percy och omgivningen att allt inte stod rätt till.
– Ibland gick jag runt och vinglade så pass att folk trodde jag var berusad, säger Percy och skrattar.
Han fick sluta köra långtradare och hamnade på kontoret, men 1986 gick det inte längre och Percy fick sjukpension.
– Jag har fått bromsmediciner och sjukdomen håller sig på ungefär samma nivå, säger Percy som tar sig fram med hjälp av rullstol sedan 15 år tillbaka och har hjälp av personliga assistenter dygnet runt.
– Percy är en glad kille, han är full av energi och cyklar på motionscykeln varje morgon, säger Eugene, en av Percys assistenter.
Vår jubilar är skild sedan länge, men har två vuxna döttrar från tidigare äktenskap och tillbringar en hel del tid framför datorn.
– Mycket dator blir det, jag spelar spel och lyssnar på ljudböcker, upplyser Percy.
Att det blir en kort intervju den här gången är ingen fara för vår jubilar – det torde nämligen komma nya jämna födelsedagar vad det lider.
– Jo jag tänker bli 100 år, säger Percy och flinar.
– Och jag känner mig betydligt yngre än 70 – åtminstone uppe i huvudet, fortsätter han.
Blir det något firande?
– Det blir kaffe och tårta, vi får väl se hur många som kommer. Och framåt kvällen kanske det blir ett glas vin.
Vi säger grattis till en livsglad man och lovar att återkomma på 100-årsdagen.