Han tillhör Göteborgs fotbollsadel. Släkten har spelat i Blåvitt i generationer. Men ingen annan Hysén har kunnat matcha Glenns meriter. Med IFK Göteborg vann han Uefa-cupen två gånger och Allsvenskan och Svenska cupen vardera tre gånger. Han spelade i Fiorentina under Sven-Göran Erikssons ledning och blev sedan rekryterad av Liverpool FC mitt framför näsan på Manchester United som också var ute efter världsbacken. Året därpå hjälpte Glenn Liverpool att vinna ligan.
Det är en fotbollskarriär värd namnet, men Glenn Hysén är inte typen som vältrar sig i forna framgångar.
– Jag är stolt över det jag har presterat, och det är jättekul att vara ihågkommen av folk och jag är jättenöjd men... Jag är lite blyg, faktiskt! När folk kommer fram och snackar om hur bra jag var då, så är jag inte den som står där och brer på. Det blir mer: "Tack ska du ha".
Sedan han lämnade fotbollsplanen har han varit något av en mångsysslare. Nu är han knuten till spelföretaget Unibet och syns som krönikör i fotbollsmagasinet Match.
Då och då hamnar han på löpsedlarna, som härom året när han i nya memoarboken berättade om skilsmässor, supande, arbetslöshet och om att bli anklagad för homofobi samtidigt som sonen Anton kom ut som homosexuell.
Ibland dyker han upp i tv också, som i "Let's dance" som för övrigt samme son – Anton – tog storslam i ett par år innan. Lika bra gick det inte för pappa Glenn.
– Det är lite skillnad i smidighet, kan jag säga.
Hans barn är den sjätte generationen Hysén i fotbollen och sönerna Anton, Alexander och Tobias spelar alla på elitnivå. Glenn Hysén säger med ett garv – han skrattar ofta – att unga människor oftare känner till honom som fotbollsfarsa än som spelare. Det gör honom inget, och han ser fram emot att åka till Kina och hälsa på Tobias som spelar i Shanghai.
Det som kan sätta käppar i hjulet för honom är jobbet. Frilanstillvaron är svårplanerad, och han måste arbeta för sitt uppehälle, fotbollskarriär eller ej.
– Om du är fotbollsspelare i dag så kan du skriva på ett treårskontrakt och få tjugo mille på banken. Så var det inte när vi spelade. Jag är inte bitter för det, grattis ni som spelar i dag, det är fantastiskt. Men vi måste jobba, vi som var med på den tiden.
Medgångar och motgångar har avlöst varandra genom åren, och uppförsbackarna har varit en drivkraft. Inte för att han är revanschlysten, men motgångar triggar honom.
– Jag är en väldigt positiv person. Ställer jag upp på något gör jag det till hundra procent, vad det än må vara. Att man inte klarar av allt, det är en annan sak. Men man försöker.
Malin Eijde/TT