När vi ringer Maj-Britt och berättar om vårt ärende låter hon mäkta överraskad och det visar sig att det är något av barnen eller barnbarnen som sänt in svarstalongen.
– Ska det vara nödvändigt att träffa mig för att jag fyller år, säger kvinnan i telefon och skrattar.
Några dagar senare sitter vi i alla fall där i hennes vardagsrum och vår jubilar visar sig vara en pigg och glad lite gumma.
– Jo tack bra, jag tar mig en promenad när solen skiner och sitter ofta ute på balkongen och läser, svarar hon när vi hör oss för om dagsläget.
Hon växte upp på Gotland med fem syskon och efter sexårig grundskola fick hon jobb som hembiträde hos en kvinna från Stockholm.
– En riktigt elak dam, så jag blev bara kvar något halvår, säger May-Britt och ler snett åt minnet.
Blivande maken Helmer träffade vår jubilar redan som tonåring på dans i Klintehamn.
– Han fick jobb som lastbilschaufför i Eskilstuna och när han ordnat med lägenhet flyttade även jag och vårt första barn dit, säger May-Britt som sedermera fick ytterligare sex barn med maken.
– Helmer var lite äldre än jag och en bra karl, han gick bort 2008, fortsätter hon.
På 50-talet drygade May-Britt ut hushållskassan som tidningsutdelare såväl morgon som kväll.
– Det gav mig en bra motion, det kanske är därför jag blivit så här gammal, funderar hon.
Hon jobbade även som trappstäderska innan hon fick jobb matlagerska på först Alvenius och därefter Handelsbanken.
– Jag lagade mat åt personalen och fick ofta beröm. Men en gång blev jag utskälld av bankdirektören, han gillade inte gösen jag tillagat. Jag fick i alla fall en guldklocka när jag gick i pension så de var nog rätt nöjda med mig, säger hon och skrattar.
Sonen Leif sitter med vid samtalet och även han berömmer morsans mat.
– Mamma har alltid lagat jättegod mat, utan den gången hon bjöd på svartsoppa. Hon har varit en fantastisk mamma och det finns ingenting att klaga på när det gäller vår uppväxt, säger Leif.
Tidigare åkte vår jubilar till Gotland och hälsade på titt som tätt, men numera stannar hon i Eskilstuna, men hon svarar spontant "allt" när vi frågar vad hon saknar från ön hon växte upp på.
Men dialekten har du i alla fall kvar!
– Ja du, gotländskan sitter där, den går aldrig bort.
Hon lagar sin mat själv, får hjälp med städningen av dottern Birgitta och förutom läsning och tv-tittande är hon förtjust i spel.
– Mamma älskar spel, det är bingo, triss, Keno och jag vet inte allt vad det är, skvallrar Leif.
Har du dragit in någon storvinst May-Britt?
– Nej, inte än – tusen kronor är nog det mesta jag vunnit.
De 42 ättlingar som May-Britt är urmoder till i dagsläget är utspridda i Eskilstuna, Köping och Stockholm – och ett knippe av dem lär dyka upp på födelsedagen.
– Men då tänker inte jag laga någon mat, jag har beställt smörgåstårta, säger May-Britt.