Troligen är Gunnar Holmström den mest säregna skolpedagog som verkat i Strängnäs. Bördig från Hälsingland gick han ut som kursetta på Lärarhögskolan och kom till Strängnäs och verkade där hela sitt lärarliv. Med sina eminenta pedagogiska kunskaper och insikter blev han ansvarig för lärarutbildningen på seminariet.
Som lärare hyllade han demokratiska ideal, lyhörd för varje enskild elevs läggning.
I stället för att enbart tala om hemtraktens historia och fornminnen, fick hans klasser med cykelns hjälp besöka alla historiska platser. Naturkunskapsämnet satt högt hos Gunnar.
Gällde undervisningen om hur man till exempel framställde smör, visade Gunnar detta i klassrummet med allehanda attiraljer och lät sina elever smaka på det nykärnade smöret!
Rakryggad, genomärlig, entusiastisk och ständigt ifrågasättande det mesta ville Gunnar få eleverna att hitta nya vägar i vardagen. Han deltog också i scoutkårens arbete: hans intresse för ungdomens fritid var äkta!
Gunnar var väl rustad i sin vardag: tekniskt briljant framställde han i sin villas teknikverkstad allehanda miniatyrmotorer bara för nöjets skull, han byggde stadens första husvagn och han byggde sin egen sommarvilla på Öland. Han levde enkelt och tog tidigt avstånd från allehanda droger, han gjorde sig känd som en framstående poesitolkare: Karlfeldt, Fröding och Dan Andersson reciterade han i hög ålder för en tacksam publik. Poesi skrev han också själv: hans favoritlandskap Öland fick sig ett häfte tillägnat, där han i lyriskt blommande ordavändningar mediterade över Ölands skönhet. I hög ålder tog han sin fil doktorsexamen i sociologi men framhöll det aldrig. Att tala om sig själv låg inte för Gunnar.
Margareta Holmström, även hon lärare, var i yngre år en framstående gymnast och kom under sitt långa liv att ägna mycken tid till sitt avancerade pianospel, där Chopin satt i högsätet. Förutom familjen begåvade Margareta sina vänner vid storhelgerna med generösa gåvor från sitt kök: att baka var hennes absoluta intresse, och det var bagerivaror av konditoriklass som tacksamma vänner fick ta emot, år efter år. Förfinad, försynt och förunderligt intresserad av sina elever och medmänniskor var Margareta en ytterst behaglig person att umgås med.
Gunnar och Margareta förunnades båda ett långt liv, Gunnar fyllde 100 år och Margareta 90. Vi som fick bli deras vänner minns dem med tacksam värme: Båda blev förebilder för hur en lärare skall verka och vara, båda levde sina trygga liv med barn och vänner och det med uppriktighetens vänliga omramning.
Ljus tacksamhet och frid över deras minne!
Dag Lundin