Nybryggt kaffe och kanelbullar står och väntar på köksbordet när jag kliver in hos Stig på onsdagsförmiddagen.
– Det var sonen som var här med bullarna i morse när han hade vägarna förbi, säger Stig.
– Grabben ställer upp på mig och hjälper mig att handla, hemtjänsten kommer med lunchmat och var tredje vecka får jag det städat här, fortsätter Stig och pekar ut mot de rejäla ytorna i kåken.
Du verkar pigg och rask – stämmer det intrycket?
– Jag har lite hjärtsvikt, diabetes och andningssvårigheter, men annars är det bara bra. Och i huvudet är jag med på det mesta.
Stig var bara ett år när hans mor lämnade jordelivet för gott och far i huset blev ensam med fyra barn i åldrarna 1-9.
– Jag har inga minnen av min mor, men farsan klarade det bra och fick hjälp av olika hushållerskor.
De bodde på en gård med kor, grisar, hästar och höns där barnen i huset tidigt fick hjälpa till med allsköns sysslor.
– Så var det – och mitt första jobb efter sexårig folkskola blev på en gård i grannskapet, konstaterar han.
Som tonåring började Stig som svets- och smideslärling, men det tog sin tid innan han var färdigutbildad.
– Först efter sju år fick jag fullt betalt och kunde ta egna jobb. Men så var det på den tiden, säger Stig och visar mig det jättelika och inramade Mästarbrevet.
Hösten 1948 träffade vår jubilar blivande hustrun Mary – i Krokom av alla ställen.
– Vi var grannar i huset där jag hyrde en lägenhet när jag var där för arbete. Vi gifte oss 1950 och sedan kom barnen Ingrid och Pierre med elva månaders mellanrum 1952 och 1953.
I början av 50-talet flyttade Stig till Eskilstuna där han fick jobb som resemontör.
– Jag for runt i landet i närmare tio år innan jag startade egen firman ASAB – Åkerlunds Svetsmekano AB – i början av 60-talet. Jag hade mellan fem och tio anställda beroende på hur mycket jobb det fanns och vi gjorde jobb åt de större industrierna i Eskilstuna.
– Jag byggde om grävskopor och reparerade gamla grävmaskiner, jag brukar säga att jag var en smidesmästare och innovatör, fortsätter han.
Mary hade kiosker runt om i Eskilstuna, men kunde även hoppa in och hjälpa Stig på firman när de hade körigt.
– Mary var inte rädd för att ta i och hon var en riktigt duktig svetsare, säger Stig som blev änkeman 12 juli i fjol.
– Vi var gifta i 64 år och det var riktigt jobbigt att bli ensam, säger Stig som före dess fick uppleva en stor sorg då dottern Ingrid gick bort i cancer strax efter sin 50-årsdag.
Vår jubilar sålde firman och gick i pension 1989 och bara några år senare gick den i konkurs.
– Trist förstås, men inget jag kunde göra något åt, konstaterar han.
Erikslund köpte Stig av Ägghandelsförbundet 1960 och inget är sig likt från den tiden.
– Allt är nybyggt sedan dess, här där vårt hus står var det ren skog på den tiden. Under kriget var det en kaninfarm här, berättar Stig.
Att fylla 90 år är ingen stor sak för herr Åkerlund.
– Det är inga konstigheter, men det känns att man blivit äldre.
Blir det något firande?
– De säger att vi ska till att fira lite på restaurang Westerqwarn, det blir med de närmast sörjande.
Siktar du mot 100 när 90-årsdagen väl är överstökad?
– Ja det får man väl göra, farsan blev ju 96 så man vet aldrig vad det slutar...