Att kalla Hans för en lantis torde inte vara helt fel då han är uppvuxen i Floda och numera bor i Svalboviken.
– Fast jag arbetade och bodde i Stockholm i slutet av 70-talet och fick lite nog av storstaden då, säger Hans.
I Floda bodde han i pappas föräldrahem och i dag bor han i sin mammas föräldrahem.
– Vi är minst sjätte generationen som bor här på Svalbo Gård, säger Hans och ser småstolt ut.
Han gick de sex första skolåren i Floda, högstadiet och gymnasiet avverkade Hans i Katrineholm innan han tog ingenjörsexamen i Norrköping.
– Redan innan jag började skolan fick jag börja hjälpa till hemma på gården. Det började med att jag bärgade hö, fortsatte med mjölkning och sedan blev det allt möjligt, säger Hans som valde att bli ingenjör medan storebrorsan tog över gården efter föräldrarna.
I dag har han en 80-procentig tjänst i Stockholm där han i huvudsak värderar byggnader som industrier och fastigheter och resten av tiden är han lantbrukare och brandman.
– På fredagar och helger sköter jag gården medan brandkårssysslan tar från en timme i veckan till väldigt mycket tid, det beror på hur många larm som kommer in, förklarar han.
När och hur kom du in i brandkåren?
– Jag började när jag flyttade hit för 35 år sedan, brandstationen ligger ju där borta så jag har inte långt dit direkt, säger Hans och pekar mot huset som ligger i början av backen upp mot gården.
– Vi är 15 stycken i styrkan och åker på bränder, trafikolyckor och sjukdomsfall här i krokarna – det blir väl 15-20 utryckningar om året ungefär. Vi är en förening som blir kommunanställda när larmet går, fortsätter han.
Annbritt träffade Hans på dans i Floda 1974 och tre år senare gifte de sig Sköldinge.
– Hon håller ordning på mig, intygar Hans och berättar att både deras dotter och son är civilingenjörer i dag och som inte det vore nog är deras respektive partner i samma yrkesskrå.
När det blir dags för fotografering går vi ut till de 35 korna i hagen av sorten highland cattle – en härdig nötkreaturras som har sitt ursprung i Skottlands högländer.
– Den där lilla svarta är en månad gammal och min 99:onde kalv sedan jag började med den här verksamheten, säger Hans och hoppar in i hagen för att klappa en grå jättekossa.
– Han väger ungefär ett ton och är bossen i gruppen, säger hans medan jag försöker fånga bjässen på bild.
Under rundvandringen på gården visar det sig att vår jubilar har en hel del projekt på gång.
– Här ska jag bygga ett slakteri, säger han och visar mig in i en av många byggnader.
Nog har den mannen att göra alltid – även efter pension.