Nybryggt kaffe och fat med såväl bullar som kakor står färdigt på vardagsrumsbordet när jag hälsar på hos vår jubilar två veckor före bemärkelsedagen.
– Vi har bott här i 20 år och trivs utmärkt, det är nära till centrum och familjerna i bostadsrättsföreningen hjälps åt när något ska fixas, säger Heimo.
Han växte upp i en liten by i mellersta Finland där det var jordbruk och fiske som gällde.
– Alla i Kinnula levde på jordbruk på den tiden och vi hade sju kor, höns, två hästar och 20 hektar jord, säger Heimo var äldst av sönerna i sexbarnsfamiljen och tidigt fick lära sig att hjälpa till där hemma.
1962 stack han till Guldsmedshyttan där han fick jobb som kalkbrännare på Larsbo Kalk redan första dagen på orten.
– Jag kunde ingen svenska alls då, men mina arbetskamrater pratade hela tiden så när jag slutade efter åtta månader kunde jag hjälplig svenska, säger Heimo som därefter drog vidare till Eskilstuna.
– Det var min kompis Seppo som lockade hit mig, han tyckte inte att jag kunde bo i en liten håla som Guldsmedshyttan.
Väl i Eskilstuna sökte och fick han jobb på Bolinder Munktell.
– Jag fick börja samma dag som jag kom dit, det var så på den tiden. På BM monterade jag traktorer i tvåskift tillsammans med många andra finländare och det söps rätt friskt bland arbetskamraterna. Jag drack också en hel del, men jag klarade mig och nu har jag inte tagit en droppe alkohol på 25 år, intygar han.