Vår jubilar är lite småkrasslig när hon dyker upp på redaktionen en eftermiddag två veckor innan bemärkelsedagen.
– Jag hade lunginflammation tidigare i höstas och nu har jag åkt på något annat, jag verkar aldrig bli helt frisk, säger Marita och bjuder på en tung suck.
Hon var näst yngst i en syskonskara på fem när de växte upp i Ekeby och hon beskriver sin far som hård och sin mamma som snäll och rättvis.
– Mamma gick bort när jag var 25 år, det var ett hårt slag, säger hon.
Hur var det att ha så många syskon?
– Det var både roligt och jobbigt.
I skolan blev Marita av någon anledning utsedd till mobbningsoffer och från grundskolan har hon mest trista minnen.
– Jag blev mobbad för allt möjligt redan från första klass. De sa att jag var tjock, ful, hade glasögon och allt möjligt annat. Jag var ett snällt barn som drog mig undan så jag blev ett tacksamt offer, säger Marita som testade på idrotter som gymnastik, ridning, simning, fotboll, basket och karate i unga år.
– På gymnasiet fick jag det bättre och några av mobbarna har bett om ursäkt i efterhand, fortsätter hon.
I yrkeslivet har vår jubilar provat sig fram och bland annat jobbat som hästskötare på cirkus Minimum, i stall, som städerska och på bokbinderi.
– Sommaren med cirkusen var jobbig, men väldigt rolig, konstaterar hon.
I slutet av 80-talet åkte hon runt på stadsfester i Tyskland.
– Jag träffade en tysk tjej på cirkusen och åkte till Tyskland. Där träffade jag en man som jag skulle gifta mig med, men innan bröllopet blev av upptäckte jag att han inte var fullt frisk så jag lämnade honom och flyttade hem igen, säger Marita.
Sedan 2002 arbetar hon som operatör på Fazer Bageri – vilket innebär att hon sköter packmaskinerna och ser till att allt fungerar.
– Jag trivs väldigt bra med mina arbetskamrater, men arbetstiderna är väl inte de roligaste då jag bara jobbar nätter.
För åtta år sedan började Marita arbeta fackligt och av bara farten gick hon med i Socialdemokraterna 2009.
– Nu är jag ersättare i Socialnämnden och nämndeman i Tingsrätten – två mycket intressanta uppdrag.
Vi är båda barnlösa och kommer plötsligt in på spörsmålet.
– Det har bara inte blivit några, jag har väl inte träffat den rätte. Visst kan jag sakna barn, men det är ingen stor sorg. Och jag har ju både syskonbarn och syskonbarnbarn, säger hon.
Är du ute och vimlar något i kroglivet här i staden?
– Nej inte mycket alls längre, jag har tröttnat på det lokala kroglivet och åker hellre på en kryssning än går ut i Eskilstuna
Och nu ska du fylla 50 år!
– Ja du, tiden går och man blir äldre – det är inte så mycket man kan göra åt det. Och jag är absolut inte åldersfixerad.
Blir det något firande?
– Det blir fest på Triangelborg lördagen innan jag fyller – med smörgåstårta, öl, vin och diskjockey.