Att mannen som möter mig i dörren ska till att bli ålderspensionär är svårt att tro – han ser oerhört spänstig ut, är klädsamt solbränd och har så där tonårsnyfiken blick.
– Jo då, jag känner mig stark och vital – och jag är fortfarande nyskapande, svarar Gunnar när jag påtalar hans fräschör.
På väg mot köket går vi förbi två vackra kakelugnar i 1800-talshuset och väl framme står kakfatet till kaffet berett att tömmas på såväl sockerkaka som kokosbollar.
– Pirjo och jag flyttade hit från Huvudsta 2009, vi trivs utmärkt med stadstrafik på ena hållet och rena lantidyllen vid ån på andra.
Vår jubilar bodde i Lysekil sina första sju år, men sedan har han flyttat runt och bytt adresser ett otal gånger genom åren.
Alldeles för många – för att reda ut dem i en födelsedagstext.
– I ungdomsåren bodde vi mest runt om på Västkusten, sedan blev det ungefär 30 år i Värmland innan det blev Stockholm och nu Eskilstuna de senaste fem åren, summerar Gunnar.
På sitt första jobb slipade han dockspisar på en leksaksfabrik i Stenkullen för 3,50 kronor i timmen, han utbildade sig till tapetsör och därefter blev det studier på bland annat folkhögskolan i Arvika och som redan nämnt chefsjobb på Telia.
– Telia var ju oerhört stort på den tiden och hade cirka 50000 anställda. Jag höll i presskonferenser, skötte personaltidningen och höll i annan information, förklarar han.
Numera är du filosof och utbildare – vad gör du som sådan?
– Jag föreläser i ledarskap och värdegrund, ofta tillsammans med andra på föreläsarturnéer. Jag har varit ute med Lennart Koskinen, Olof Buckard och Christina Schollin, för att nämna några.
– På en föreläsning i Oslo kom det 1600 kvinnor. Jag var ensam man i lokalen och kände mig som en diabetiker i en godisaffär, tillägger Gunnar som älskar att bolla, töja och dra i ord.
Vilket verkligen märks under vårt samtal – där han bjuder på ett par klockrena imitationer av bland andra Ingmar Bergman, en handfull sköna dialekter och en lång rad underfundiga citat.
– På min gravsten ska det stå: Jag visste att det skulle sluta så här, säger han och ler.
Ni läsare känner förmodligen till teckningarna med underfundiga kommentarer som dyker upp på våra insändarsidor till och från – jo då, det är Gunnar Åsberg som gömmer sig bakom signaturen "Standfilosofen"
– Jag har gett ut en bok där jag samlat många av de där teckningarna – den heter "Livet är ingenting för nybörjare", tipsar han.
Hur skulle du beskriva dig själv lite kort?
– Jag är en humoristisk man, väldigt mycket av en ensamvarg, men bitvis social. Jag äter lunch på Gästis nästan varje dag, det är en vana från ungkarlstiden.
För två år sedan inledde vår jubilar ett samarbete med pianisten Gunnar Sandevärn och numera spelar duon cabaret tillsammans.
– Jag skriver monologer och han står för musiken. Vi uppträder på olika tillställningar och vår kommande cabaret har undertiteln "Närkontakt till tredje raden".
Det gångna året har Gunnar varit president i Eskilstuna Rekarne Rotaryklubb, en yrkesförening som äter lunch tillsammans varje onsdag, han spelar såväl gitarr som schack och löper regelbundet sedan snart 40 år tillbaka.
– Det blev 17 löppass i juli, säger Gunnar och pekar på den fulltecknade väggalmanackan. Jag har sprungit 38 halvmaraton och fem hela, men tävlar bara någon gång om året numera.
Blivande hustru Pirjo premiärträffade vår jubilar på en tillställning i Parken Zoo 2002.
– Hon var moderator och jag föreläsare – och snart var vi ett par.
Är ni en bra match?
– Absolut – hon är professor i pedagogik och ger mig kvalificerat intellektuellt motstånd.
Framtidsdrömmar?
– Jag hoppas få vara fortsatt frisk och att kärleken består.
Döttrarna med familjer dyker upp för att fira med far på högtidsdagen, men några planer på att gå i pension har han inte.
– Nej du, jag kör på även fortsättningsvis – åtminstone på deltid.