Exakt vid avtalad tid dyker Anette upp med andan i halsen i klädbutiken på Sveavägen.
– Det är lite körigt just nu, säger hon och bjuder mig till bords i den med damkläder välfyllda lokalen.
Tillsammans med syster Nancy har hon sysslat med klädförsäljning som fritidssyssla alltsedan 90-talet, men 2008 fick de möjlighet att hyra nuvarande lokal och sedan 2010 är det Anettes heltidsarbete.
– Under säsong är det nog lite mer än heltid, konstaterar hon och berättar att det vankas en "styleafton" redan till kvällen.
– Vi har butiken öppen på tis- och torsdagseftermiddagar, men sedan har vi styleaftnar tre kvällar i veckan och ibland after work med visning och mat, vilket har blivit väldigt populärt, fortsätter hon.
Går affärerna bra?
– Det går väldigt bra. Vi annonserar nästan ingenting, att vi finns sprids genom mun mot mun-metoden och det är väl det bästa betyg man kan få.
Säljer ni bara damkläder?
– Tjej- och damkläder, vi har kläder till alla åldrar och i alla storlekar.
Förutom kläder och skönhetsprodukter har Anette sålt såväl keramik som Aloe Vera-produkter – att sälja saker är verkligen hennes grej.
– Så är det, jag är en försäljare ut i fingerspetsarna och det skulle nog de flesta som känner mig skriva under på, säger hon och skrattar.
Men hon har hunnit med mer än så under det här halvseklet – mycket mer.
– Efter nian ville jag gå barn och ungdom på gymnasiet, men trots drygt fyra i genomsnittsbetyg kom jag inte in så det blev konsumtionslinjen i stället. Där lärde jag mig lite ekonomi, matlagning och kläder, men det var ändå inte min grej.
Efter ett års jobb på Ica Nyfors sökte hon barnskötarlinjen igen och den här gången kom hon in.
– Jag gick första året i Eskilstuna och andra i Västerås där jag läste till barnsköterska med sjukvårdsinriktning innan jag jobbade inom barnsjukvården i Västerås ett år och efter första barnets födelse blev det Eskilstuna i nästan tio år. Jag arbetade mest natt och med för tidigt födda – det var väldigt intressant.
När de egna barnen började bli allt fler valde Anette att bli dagbarnvårdare hemma i Tumbo de nästkommande tio åren.
– Som mest hade jag sju dagbarn vid sidan av mina egna. Det var riktigt tufft och år 2000 gick jag in i väggen. Jag var sjukskriven i ungefär ett år innan jag kunde börja jobba igen. Ett riktigt tungt år, men samtidigt lärde jag mig mycket och i dag vet jag när det är dags att lugna ner sig.
Åren 2006-2009 var Anette med i kommunens personalpool och var bland annat ekonomibiträde ute i skolorna.
– När vi fick chansen att ta sex månaders avgångsvederlag slog jag till och därefter har jag satsat allt mitt yrkeskrut på det här med kläder. Och det har ju visat sig att det var ett bra val, säger Anette och ler förnöjsamt.
När och hur träffade du kärleken?
– Jag var 16 år och han 18 när vi träffades genom kompisar. Han hade bil och skjutsade mig till jobbet några gånger innan vi plötsligt var ihop. Michael var bonde då och vi hade mjölkkor fram till 1996 då han sadlade om och i dag jobbar han på Alfa Laval.
Hur är Michael?
– Väldigt omtänksam, han skämmer verkligen bort mig och i dag är det han som ser till att allt fungerar där hemma.
Ni har fyra barn – det låter tufft!
– Egentligen ville jag ha sex-sju stycken, men jag sansade mig efter fyra. Jag var hemma med dem när de växte upp och de är trygga i dag.
Att fylla 50 år har vår jubilar inga som helst problem med.
– Verkligen inte – det känns helt okej – man är inte äldre än man gör sig, konstaterar hon.
– Jag tänkte fira med stor fest, men ändrade mig så nu åker familjen till Teneriffa i stället, fortsätter Anette innan det är dags att förbereda inför kvällens klädparty.