"Jag är en glad skit som älskar Eskilstuna"

Vår jubilar växte upp i Slagsta där han var yngst av tre syskon och där föräldrarna förestod var sin butik i Eskilstuna – pappa hade Tors Ljud & Bild på Fristadstorget medan mamma hade tobaksaffär vid Tunavallen. – Egentligen ville jag bli kock, men jag gick distribution och kontor på gymnasiet och därefter började jag jobba i farsans radioaffär, säger Alf när vi lyckas få ner honom i intervjusoffan efter cirka 20 minuters snack med redaktionens sportkillar. – Pratsamma grabbar det där, säger han och garvar. När radioaffären avvecklades startade far och son "Kokosbullen" där den förre bakade kokosbollar medan Alf åkte runt och sålde desamma. – Det var några roliga år, konstaterar han. Anno 1988 var Alf på FN-tjänst i Libanon där han var hundtränare. – Jag fick Nobels fredspris det året, inte ensam förstås – 1988 tilldelades FN:s fredsbevarande styrkor fredspriset och alla som varit i FN-tjänst fick ta del av priset. Jag har diplomet kvar hemma och det är jag stolt över, säger Alf. Efter Libanon gjorde Alf bland annat korvkokare på Idesta och blev kvar där fram till han började folkhögskolan i Eskilstuna. – Jag blev nedsparkad i en korpmatch i fotboll, klämde en nerv ordentligt i nacken och har fortfarande problem i ryggen efter den där skadan. I den vevan började jag läsa in ämnen på folkhögskolan och där fick jag hjälp av specialläraren Ann Eriksson med min dyslexi, säger Alf som var närmast vuxen innan han fick svar på sina tidigare skrivsvårigheter. Efter studierna blev det några år som svarvare/fräsare på VN-maskiner innan han blev konsulent i Gökstens BK under sex år och sedermera vaktmästare i Ellfolk Arena. – Förra året fick jag fast tjänst som vaktmästare på Kultur och Fritid och just nu går vi in i en ny och spännande organisation på jobbet. Från den 4 januari ska alla 19 vaktmästare i Eskilstuna ingå i samma grupp och jobba som en enhet. Har du någon drömtjänst i den nya organisationen? – Som handbollskille hoppas jag givetvis få hålla till i den nya arenan – gärna som chef... säger han och skrattar. Vad gör man som vaktmästare i kommunens tjänst? – Servar besökare, lagar grejer och finns till hands för att hjälpa folk till rätt. Åsa träffade Alf reda tidigt 90-tal – då hon var sjukgymnast och han patient. – Vi har båda ett stort idrottsintresse – vi har varit ledare båda två och Åsa var en duktig skidåkare och orienterare. Redan som nioåring inledde vår jubilar sin domarkarriär – i Citys gängserier. – Jag blev distriktsdomare som 11-åring och dömde division två som 14-åring, säger Alf som var internationell handbollsdomare i fem säsonger då han bland annat dömde finalen i ungdoms-OS i Portugal 1997, ett antal kvalmatcher till Champions League innan han avslutade med SM-finalen 1999. Vad är tjusningen med att vara handbollsdomare? – Att få till en bra match och synas så lite som möjligt – då har man lyckats. Jag och Magnus hade en bra spelkänsla eftersom vi spelat mycket själva, det är viktigt. Och så har jag fått se stora delar av Europa tack vare domarsysslan. I dag dömer Alf på lägre nivå, coachar Torshällas tjejer i division tre och är sedan länge med i Eskilstuna Idrottsföreningars Samorganisationen som ligger bakom den nya arenan och badhuset i Munktellområdet. – Ja handbollen släpper jag nog aldrig helt, säger han och ler. – Fast jag har börjat spela lite golf också, vi får väl se hur bra jag kan bli... Hur skulle du beskriva dig själv Alf? – Som en glad och social skit som älskar Eskilstuna. Jag har fått många erbjudanden utifrån, men inget har fått mig att lämna den här staden. Hur känns det inför födelsedagen? – Bara bra, jag har ingen åldersnoja. Jag tar dagen som den kommer och är glad varje morgon jag vaknar frisk. Jag har varit med om flera tragiska händelser genom åren och uppskattar vanlig vardag. Hur firar du? – Jag finns där hemma – vi får väl se om det dyker upp något folk. Klart som tusan att det gör.

"Jag är en glad skit som älskar Eskilstuna"

Alf Åteg var inte mycket mer än parveln gammal när han började spela handboll och fotboll i City.Men i övre tonåren tog domarrollen över helt.– Jag och Magnus Bergström dömde ihop i 19 år och avslutade med SM-finalen Drott mot Redbergslid 1999, säger lördagens 50-årsjubilar.