Efter den korta promenaden till vår jubilars husnummer möts jag av en lika stor som låst gallergrind, men där inne på gården står det en kvinna och lurar.
Visst är det Inger.
– Jag tänkte att det var lika bra att möta dig här nere så att du slapp ringa efter mig, säger hon när vi tar hissen upp i den mycket smakfullt inredda lägenheten där hon bara bott i några månader.
Inger och maken Bertil hade bott i Fröslunda i många herrans år när de i fjol köpte sig ett hus i Merlänna utanför Strängnäs.
– Men vi hann bara bo där i sex månader innan Bertil gick bort. Han hade cancer och hade varit dålig länge. Jag kunde inte bo kvar i huset själv, konstaterar Inger och rosar sina vänner för all hjälp hon fått i samband med flytten.
– Folk är så snälla mot mig, fortsätter hon och berömmer sin gode man Anna Broman lite extra.
Sin make Bertil träffade hon redan 1970 och de fick 44 år tillsammans.
– Tråkigt att bli ensam förstås, men vi har haft mycket roligt tillsammans och Bertil var mycket sjuk under de sista åren så det kanske var skönt för honom att få somna in, säger Inger och visar bröllopsfotot från 23 februari 2012.
– Vi gifte oss hemma i lägenheten i Fröslunda och sedan var det bröllopsmiddag på Pilkrog.
Inger växte upp i Ärla där far i huset byggde familjen ett hus som stod klart 1952.
– Jag hade en bra uppväxt med föräldrar och en äldre syster. Efter grundskolan jobbade jag bland annat på Centraltvätten i Eskilstuna och i köken på Ärlagården och Ribbingelund innan jag gick yrkesskola i Katrineholm, säger Inger.
Hon avslutade yrkeslivet på Samhall i Vilsta där hon höll på med skruvar, bultar och muttrar.
– Jag trivdes i Vilsta, men själva jobbet var väl lite enformigt, säger Inger och skrattar.
Du verkar vara en frisk kvinna – stämmer intrycket?
– Jo då, jag är frisk och kry – och äter inga mediciner.
Som pensionär tar hon gärna en promenad på stan, shoppar lite, sitter på den inglasade balkongen och läser skvallertidningar eller tar en tur till sommarstugan i Stålbåga.
– Bertils pappa har byggt stugan och där trivs jag. Men jag säljer det nog till nästa år, det blir för mycket att göra när man är själv, funderar hon.
Att fylla 70 år tycker inte Inger är särskilt märkvärdigt, men firande ska det bli.
– Vi blir runt 30 personer som firar på Tingsgården. Det blir Bertils kusiner, vänner från Katrineholm och folk som ställt upp och hjälpt mig med flytt och mycket annat.