"Jag Ă€r inte ett dugg orolig – nya MS-mediciner kommer"

Det finns bĂ„de godmodighet, tacksamhet, ilska, kĂ€mparglöd och livsglĂ€dje kring Kenneth Lindgren.– NĂ€r det slutar cirkulera tĂ€nkbara problemlösningar hĂ€r uppe sĂ€ger han och pekar pĂ„ huvudet, dĂ„ Ă€r det farligt, dĂ„ har man gett upp.

Foto: Fotograf saknas!

Personligt2014-04-30 07:00

Det har inte Kenneth. Han Àr starkt engagerad i olika handikapporganisationer, framför allt i neurologiska förbundet dÀr han försöker vara med och pÄverka och hjÀlpa bÄde sig sjÀlv och andra sÄ mycket han bara kan.

Kenneth öppnar dörren med elektrisk dörröppnare i radhuset i HÀllby nÀr jag kommer och vinkar glatt frÄn sin plats i rullstolen vid köksbordet.

TvÄ av hans personliga assistenter frÄn Frösunda finns ocksÄ pÄ plats.

Senaste gÄngen vi trÀffades köpte jag en EU-moppe av Kenneth.

Den finns fortfarande kvar och han ler vid minnet daterat 2002.

Men det har hÀnt en hel del sedan dess. Nu fyller Kenneth 60 Är. I morgon 1 maj nÀrmare bestÀmt.

Hur ska du fira?

– HĂ€r hemma med slĂ€kt och vĂ€nner. De som kommer, de kommer.

Kenneth Lindgren Àr Eskilstunakille, född och uppvuxen i Slagsta. Han valde 4-Ärig teknisk linje pÄ Rinmangymnasiet, blev ingenjör och började ocksÄ jobba med att tillverka specialmaskiner vid ett företag i Eskilstuna.

Motorer Àr din grej?

– Ja, jag har alltid gillat det. Trimmade pappas moped redan i 12-Ă„rsĂ„ldern. I mĂ„nga Ă„r tĂ€vlade jag ocksĂ„ i trial. Sen blev det motorcyklar för hela slanten.

AnstÀllning nummer tvÄ var i verkstaden hos Lennart Lindell pÄ Ruddammsgatan i Eskilstuna. DÀr jobbade Kenneth i 13 Är, senare blev det Arvidssons motor och dÀrefter öppnade Kennet och arbetskamraten Rolf Pettersson (nu avliden) MC Garaget. Fortfarande pÄ samma plats.

– Vi drev MC Garaget tillsammans i sju Ă„r, fortsĂ€tter Kenneth. Det var verkligen full fart frĂ„n start. Vi hade kunder frĂ„n hela Sverige och sĂ„lde massor.

Men det var inte bara motorer som lockade Kenneth i de yngre Ären. Han var Àven en intensiv skidÄkare och gjorde mÄnga resor till Alperna eller svenska fjÀllen.

– Jag var "galen" i skidĂ„kning. Men nĂ€r vi var uppe i SĂ€len 1997 vaknade jag pĂ„ morgonen och kunde helt plötsligt inte gĂ„ . . . Hela nervsystemet var i olag, alla neurologiska funktioner hade slagits ut över en natt . . . Jag fattade ingenting. Trodde det var frĂ„gan om döden.

Efter en massa provtagningar och magnetkameraundersökning konstaterades det att Kenneth har en progressiv form av MS. Myelinet (typ isoleringen) som omger nerverna har "krackelerat" av nÄgon anledning, angripits av de egna vita blodkropparna och signalerna i kroppen fungerar inte utan det har blivit "kaos" i kroppen.

– Först sa inte lĂ€karen nĂ„gonting utan vankade bara runt dĂ€r i rummet pĂ„ sjukhuset; men dĂ„ sa jag dĂ€r jag lĂ„g; "nu fĂ„r du klĂ€cka ur dig vad det handlar om, jag vill veta sĂ„ jag kan börja jaga efter bĂ€sta möjliga hjĂ€lp . . . .

Det gjorde Kenneth direkt. Han fick tag i en akupunktör i Örebro som hade specialiserat sig pĂ„ kinesisk medicin och studerat i Dalai Lamas anda.

– Jag Ă„kte dit en gĂ„ng i mĂ„naden och han fixade till mig pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, tog pulsen pĂ„ en massa olika stĂ€llen i kroppen och satte nĂ„lar. Det var som trolleri. SĂ„ frĂ„n att inte kunnat gĂ„ 1997, sĂ„ kunde jag det igen.

DÄ startade Kenneth sitt egna företag, Kenneths Motor pÄ Lagerkvistgatan i Eskilstuna. Han drev det mellan Ären 2000-2005.

– Till en början gick det jĂ€ttebra. Jag sĂ„lde över 2 000 fordon under de Ă„ren. Först hade jag runt 3 000 kronor i marginal pĂ„ varje sĂ„ld hoj, men sedan kom kineserna in, priserna dumpades och marginalerna sjönk till 300 kronor per hoj. Konkursen var ett faktum.

I ungefÀr samma veva flyttade Kenneths akupunktör till Tibet, han förlorade sin behandling och blev gradvis sÀmre och sÀmre . . . För nÄgon bra MS- medicin finns Ànnu inte enligt honom.

Hur Àr det nu?

– Jag försöker hela tiden hĂ„lla mig uppdaterad och söka efter bĂ€sta möjliga hjĂ€lp. Jag fick för en tid sedan kontakt med en neurolog vid universitetssjukhuset i UmeĂ„, skrev en "egen remiss", jag tog sen flyget upp och fick en helt ny medicin (Ă€nnu inte helt godkĂ€nd) utskriven – Fampyra. Den har gjort att jag mĂ„r bĂ€ttre och bĂ€ttre. Nu kan jag stĂ„ upp igen. Kroppen kĂ€nns starkare. Finmotoriken börjar ocksĂ„ sĂ„ smĂ„tt komma tillbaka. Jag har tre gitarrer pĂ„ övervĂ„ningen. De tĂ€nker jag inte sĂ€lja. Jag vill kunna spela pĂ„ dem igen . . .

För musik Àr ett annat av Kenneths intressen i livet. NÄgon uppgiven blivande 60-Äring Àr det inte som vi nyss hÀlsat pÄ. TvÀrtom.

– Jag Ă€r inte ett dugg orolig för framtiden. Det kommer hela tiden nya rön och nya mediciner, det forskas mycket kring neurologiska sjukdomar.

– Jag ger aldrig upp.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om