Nej, tsunamin är inte det mest omtumlande Lottie Knutson har varit med om.
– Det mest omvälvande som hänt mig är barnafödsel. Det har jag varit med om fyra gånger. Det var inte en chock, eftersom vi ville ha barn, men ändå något speciellt.
Därmed inte sagt att hon är omärkt av katastrofen.
– Jag har fortfarande olustkänslor. Nu efter tio år känner jag att det är min skyldighet att förmedla hur det kändes och hur det går att hantera en kris.
Hon har tagit tjänstledigt för att skriva en bok utifrån sina lärdomar.
– Det känns otroligt läskigt och utmanande, men kul.
Genom rättrådigt agerande blev hon över en natt både rikskänd och utsedd till hjälte. Skrämmande, tyckte hon.
– Jag tänkte att förr eller senare skulle pendeln svänga. Därför bestämde jag mig tidigt för att inte falla i fällan och agera hjältinna; jag aktade mig för att vara privat. Eftersom jag är ointressant som person var det inte så svårt, säger hon och skrattar mjukt.
Även om hon vinnlägger sig om att förringa sin insats och framhålla att hon var en av många medarbetare som gjorde sitt bästa kvarstår faktum: Hon skrev utkastet till pressreleasen som avslöjade vidden av katastrofen. Samtidigt våndades hon.
– Det ger sällan pluspoäng att vara sanningssägare och komma med dåliga nyheter. Det kräver civilkurage. Men vi satt med den fasansfulla insikten och valde att gå ut med den trots att det bjöd emot. Det skapade stress. Mitt i krisen var jag inte säker på om det var rätt eller fel, medger hon.
Men svenska folket höjde henne till skyarna.
Under uppväxten, mestadels i Huskvarna med pappa civilekonomen och mamma lärarinnan, drömde hon knappast om en hjältes gloria. Hon ville bli journalist.
– Jag hade min egen tidning och det var inga problem med materialet - alla intervjuobjekt fanns i huvudet och jag lät fantasin flöda.
Drömmen tog henne ända till Journalisthögskolan där hon gjorde en intressant upptäckt. Det klasskamraterna gick igång mest på var att fälla kommunpolitiker. Lottie Knutson insåg att hon var alldeles för snäll för att vara journalist.
I stället blev hon kommunikatör. Tydligen rätt kvinna på rätt plats.
– Jag är kreativ, passionerad och engagerad. Det kan låta fint, men det är på gott och ont. Att bry sig på riktigt kan vara en nackdel. Jag kan vara lite för rak och obekväm - inte så mild och fin som många tror.
Eyal Sharon Krafft/TT