Det är en lätt haltande Ola som hälsar mig välkommen in i villan i Svallinge som han och Inger köpte 1999.
– Vi har renoverat det mesta sedan dess, men det finns alltid något att pyssla med på kåken eller ute i trädgården, säger han innan han berättar om sjukdomsbilden.
– Trots en del smärtlindrande piller har jag så gott som ständig värk i höften och det ska bli otroligt skönt att bli av med den, fortsätter vår jubilar som hoppas vara tillbaka på jobbet efter sommaren.
Ola hade en harmonisk uppväxt i Oxelösund med bland annat sport och musik som intressen.
– Jag började sommarjobba på lokala fabriker i rätt unga år, säger han.
Han gick grundskolan på uppväxtorten, gymnasiet i Nyköping och läste en yrkesteknisk högskolelinje i Eskilstuna som 35-åring.
– Det var tre tuffa terminer med väldigt mycket matematik på högskolan, konstaterar Ola som flyttade till Eskilstuna vid 21 års ålder.
– Det var kärleken som tog mig hit och när den tog slut tänkte jag flytta hem igen. Men i samma veva fick jag jobb här och blev kvar.
Huvuddelen av yrkeslivet har Ola ägnat åt verkstadsindustrin – det blev cirka tio år på Nike innan han fick anställning på Fuji Autotech 1997.
– Jag har gjort det mesta inom industrin – arbetat, varit arbetsledare och sysslat med kvalitetsfrågor. Just nu monterar jag ställbara styrsystem, det är intressant och omväxlande, intygar han.
Sin blivande fru träffade Ola i Skiftinge midsommarafton 1986.
– Inger och jag bodde grannar och hon bjöd in mig till sig – tre månader senare gifte vi oss. Det är lite typiskt mig, jag vill att allt ska gå snabbt, säger Ola och skrattar.
Vår jubilar plinkar lite på sin gitarr när tillfälle ges, han kollar en hel del fotboll på tv och nämner Arsenal och IFK Norrköping som favoritlag.
– Men jag följer även våra lokala lag som Guif och Eskilstuna United, säger Ola som är engagerad i Eskilstuna Handikappidrottsförening.
– Jag är ledare i friidrottssektionen sedan många år tillbaka och sitter även i föreningens styrelse.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är envis och var rätt het som ung, men nu kan jag behärska mig och nöjer mig med att muttra lite. Också är jag lite rastlös av mig och vill få saker gjorda.
Hur är känslan inför 60-årsdagen?
– Det känns inget särskilt, men omgivningen är väldigt pigga på att påminna mig om att det snart är dags.
Blir det något firande?
– Jo då, det blir en liten tillställning på Majas Matsal med vänner, arbetskamrater och bekanta nu på lördag.
Framtidsdrömmar?
– Få höften opererad och bli av med den här smärtan, det är det absolut viktigaste just nu.