När vi bestämmer träff per telefon beskriver Rolf vägen ut till bostaden väldigt noggrant, men trots det är jag tvungen att ringa när vägen är marginellt bredare än bilen.
– Du är helt rätt ute, kör bara på tills vägen tar slut, där bor vi, svarar Rolf lugnande och någon minut senare står han och vinkar välkomnande på altanen.
– Jag trodde jag skulle bo på Fristadstorget på äldre dagar, men Mia ville något annat och nu har jag blivit en riktig skogsmulle och trivs fantastiskt bra här – det är befriande skönt, fortsätter han och pekar ut mot sjön Bjälken som ligger ett stenkast från kåken.
Du ser ut att må bra – stämmer intrycket?
– Jag mår jättebra och det tänker jag på varje morgon jag vaknar.
– Jag är privilegierad och en i det omtalade köttberget som checkat ut, tilläggare han och ler.
Under julen har vår jubilar haft huset fullt av barn och barnbarn, men nyårsafton blir betydligt lugnare.
– Mia och jag ska bara vara här hemma, men sedan blir det födelsedagsfirande i Göteborg med samma gäng så den här vilan behövs nog, säger han.
Ni har ett hus i Italien också - stämmer det?
– Ja, tillsammans med fyra andra familjer, vi är där fyra-fem gånger om året.
Efter två år som åklagare fick Rolf nog av ensamarbete så när Eskilstuna kommun sökte en förhandlingssekreterare nappade han direkt. Senare blev han kommundelschef i Hällby, hann med tio år som förvaltningschef och lika många som chef för barn- och utbildningsförvaltningen innan han gick i pension 2009.
– Men min sista anställning var som vikarierande skolchef i Strängnäs under ett halvår 2013-2014. Det var hedrande att bli tillfrågad och roligt att se hur det fungerar i en annan kommun, konstaterar han.
Under ungdomsåren var det handboll som gällde och Rolf fick representera Sverige i både J- och U-landslagen.
– Jag spelade fem säsonger i Guifs A-lag och var en rätt hygglig linjespelare, betygsätter han.
2009 blev vår jubilar invald som vice ordförande i Guif och det blev även två år som ordförande/klubbchef innan han tackade för sig i somras.
– Jag la ner cirka 25 timmar i veckan och kände att det blev lite mycket. Men jag är fortfarande med och säljer korv på matcherna.
Fotbollstjejerna i United drar mer folk än Guif till sina matcher – vad säger du om det?
– United har gjort ett kanonjobb – både på plan och vid sidan om. Vi har inte lyckats attrahera de yngre och har mest "silverrävar" i min ålder på läktaren.
Tror du den nya arenan kan få fart på handbollen igen?
– Absolut, men det gäller att göra rätt, vi måste göra jobbet som Kristianstad har gjort. Men först gäller det att överleva säsongen ute i Vilsta.
Hustru Mia är också bördig från Eskilstuna, men de unga tu träffades och blev tillsammans under studietiden i Uppsala 1968.
När jag frågar hur de har hållit kärleken levande i alla år svarar Mia: – Man får kompromissa ibland och så har vi kul ihop.
– Vi har både egna och gemensamma intressen – och ibland kan det även vara roligt att vara tysta tillsammans, säger Rolf.
Är det du som är chef här hemma?
– Nej, vi har delat chefskap. Men jag gillar matlagning och sköter det mesta i den vägen.
Saknar du hetluften som chefskapet ändå måste ha gett?
– Nej, faktiskt inte, nu längre – jag har fått min bekräftelse utifrån och nu får jag den från människor jag tycker om och som finns runt omkring mig.
Har du inga uppdrag alls numera - vid sidan av korvförsäljningen?
– Jag sitter i styrelsen för Svensk Elithandboll och Eskilstuna Föreningsbingo, mer än så är det inte. Men nu har jag anmält mig som god man för ensamkommande flyktingbarn och ska gå en utbildning. Det ska bli spännande.
Har man några framtidsdrömmar som 70-åring?
– Det kan man säkert ha, men just nu har jag det så in i helvete bra och kan bara hoppas att det fortsätter så.
Något annat som borde fram i ljuset?
– Nej, helst inte...