Efter de första åren i Björke flyttade Barbros familj till Tingstäde där far i huset fick jobb som lantbrukare.
– Ja, vad gjorde man som ung – jag var väl ute i farten som de flesta andra ungdomar, ute på dansbanor och så, svarar vår jubilar på frågan vad hon pysslade helst och mest med när det begav sig.
1962 fick hennes far ett arbetserbjudande i Eskilstuna och föräldrarna flyttade hit.
– I samma veva hade jag träffat jämngamla Sören i Visby så jag flyttade dit i stället, säger Barbro som var 16 år vid det laget.
Två år senare flyttade det unga paret till Eskilstuna och väl här bodde de hos Barbros föräldrar någon månad innan de fick egen lägenhet.
– Och sedan fick vi tillstånd av Länsstyrelsen att gifta oss, det krävdes på den tiden om man inte fyllt 21 år, säger Barbro och visar med ett brett leende upp myndighetsintyget från då.
De lovade varandra evig trohet 13 mars 1965, dagen före Barbros 20-årsdag och nu har de hållit sina löften i 50 år.
– Vi har fått ihop det bra och löst våra konflikter, dessutom har jag en väldigt snäll man så det har inte varit så svårt, säger Barbro.
Hur skulle du beskriva din fru Sören?
– Hon är ganska bestämd av sig och har en hel del egna idéer.
– Och det brukar ofta bli som Barbro vill, tillägger maken och skrattar.
För sex år sedan lämnade de Borsökna och flyttade till den trivsamma villan i Ekeby – ett beslut de inte har ångrat.
– Inte alls, vi har ett bra läge här och det är lugnt och fridfullt i området, intygar herrskapet.
Yrkeslivet har Barbro ägnat åt barnomsorgen i Eskilstuna – först som dagmamma och därefter på olika daghem i kommunen.
– Ett bra yrke om man som jag tycker om barn, konstaterar hon.
På fritiden reser de gärna, besöker loppmarknader och är engagerade i Gotlands Gille i Eskilstuna.
– Vi är 72 medlemmar i dag, men som mest var vi drygt 140 stycken för ett antal år sedan. Jag är så kallad skaffarmor i föreningen och fixar med fester och liknande, förklarar Barbro och välkomnar samtidigt nya medlemmar.
Trots alla år i Eskilstuna har makarna Westberg inte ett uns gnällande i dialekten, det är ren och skär gotländska som fortfarande gäller.
– Och det är bara positivt, folk tycker det är kul när man pratar gotländska, intygar Barbro som har tre syskon kvar på Gotland och besöker landets största ö minst ett par gånger varje år.
Under lördagskvällen samlas släkt och vänner på lokal för att fira såväl guldbröllopspar som 70-årsjubilar.
– Det ska bli väldigt roligt att samla ihop hela gänget och festa lite, säger dubbelfiraren.