Bara några dagar före bemärkelsedagen hör Anne av sig till oss och för att få till en telefonintervju får vi vänta fram till sen måndagseftermiddag.
– Jag var lite osäker på om jag ville vara med. Flen är en liten ort och tidigare har jag jobbat med asylsökande samtidigt som jag var aktiv i VPK, jag tänkte att folk skulle resonera "nej inte hon nu igen", säger Anne och bjuder på ett stort skratt.
Vår jubilar växte upp i Knislinge som ligger i nordvästra Skåne.
– Det är en liten by och jag är uppväxta bland kor. Pappa jobbade i en liten skofabrik och mamma i en skoaffär, säger Anne som funderade på att bli textillärare, men valde att gå fritidsledarutbildning i Östersund i stället.
Efter utbildningen fick hon anställning på AMS-byn i Flen.
– Som fritidsledare på flyktingförläggning, jag blev kvar där i olika befattningar under 20 år och fick goda vänner från hela världen, säger Anne som därefter började på Arbetsförmedlingen.
– Där arbetade jag som vägledare för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Men jag var tjänstledig 2001-2002 då jag var projektledare för "nya yrken i gamla lokaler" som höll till på det gamla Bruket i Hälleforsnäs, fortsätter hon.
På Bruket träffade hon blivande maken Per som hon även drev Kolhuskrogen med under några år i början av detta decennium.
– Per är en väldigt bra person – han ser till så jag får frukost på sängen varje morgon, intygar hon.
Projekt har det blivit en lång rad av för Anne genom åren och just nu arbetar hon inom funktionshinderrörelsen med "Tillväxten" hos Attention KFV-regionen.
– Projektet har sitt ursprung från en idé hos en grupp som skrivit boken "Utanför vanligheten". Vi vill skapa ett kunskapscentrum i form av ett socialt företag för goda arbetsmetoder och stöd till andra – både myndigheter och enskilda, förklarar Anne.
Hur trivs du på jobbet?
– Det är roligt, viktigt och ibland alldeles för mycket att göra.
Under hela sitt vuxna liv har vår jubilar förkovrat sig medels studier vid sidan av arbetet – hon har läst genuskunskap, grupprocesser och migrationsfrågor – bara för att nämna något.
– Jag gillar att studera och fullärd blir man ju aldrig, konstaterar hon.
På fritiden tar Anne gärna en tur med sin islänning Dalur och i det egna företaget brickväver Anne bland annat tyglar och tovar vojlockar.
– Något jag förmodligen är ensam i Sverige om, gissar hon.
Trivs du i lilla Flen?
– Det gör jag, det mesta är upp till en själv och man har inte roligare än man gör sig. Det är nära och lätt med alla kontakter på en liten ort.
Framtidsdrömmar?
– Jag vill starta upp ett nationellt kunskapscentrum för brukarmedverkan i forskningen. Och fortsätta med mitt hantverk förstås.
Känslan inför 60-årsdagen?
– Lite märklig – 60 känns ju skitgammalt, och mentalt är jag inte där ännu.
Hur firar du?
– Det blir lite småfirande här och där, med stalltjejerna, släkt och vänner. Dyker det upp någon på födelsedagen så bjuder jag på en kopp kaffe, något mer än så orkar jag inte just nu...