Att vi fick nys om Kjells sista dag på kyrkogården kan vi tacka Ingela Eriksson för – hon är en många som har jobbat tillsammans med honom och skrev ett fint mejl till oss där det bland annat stod: "Om det är någon som är värd en blomma så är det Kjell, han som skött om andras blommor under alla år. Jag vet att jag inte är ensam om att komma sakna hans värme, förståelse, skämt och skratt. Besökare på kyrkogården kommer ofta dit ledsna och nedstämda, men går därifrån med ett leende på läpparna – då vet man att de träffat Kjell. Han är en underbar person".
När jag ringer Kjell för att försöka få till en "sista-dagen-på jobbet-dejt" berättar jag om det positiva mejlet.
– Oj, oj, oj – det var väldigt fint skrivet, jag blir rörd, säger Kjell och låter lite generad.
– Ingela och jag har jobbat en hel del tillsammans och vi hade mycket roligt ihop, fortsätter han och tackar ja till en intervju varför vi ses en solig förmiddag i slutet av oktober.
Kjell inledde sin yrkesbana med tio år i Bukettens växthus ute i Hyndevad, men tröttnade lite på att jobba inomhus hela somrarna.
– Dessutom fick jag ju betydligt närmare hem till Torshälla när jag började här på kyrkogården, konstaterar Kjell som varit säsongsanställd under sina 35 år på kyrkogården.
– Från juletid till april jobbar jag i Gustavslunds Handelsträdgård. Jag är lite som fåglarna, jag flyttar härifrån på hösten och kommer tillbaka till våren, säger Kjell och ler.
Hans huvudsakliga arbetsuppgift har varit att sköta blommorna kring gravarna och när vi tar en promenad på kyrkogården ser vi att jobbet är oklanderligt gjort.
– Jag tycker om blommor, naturen och att följa årstiderna – dessutom trivs jag med mina arbetskamrater, både här och i Gustavslund, intygar han.
Ett äldre par med stavar kommer mot oss med spänstiga steg, men saktar ner på farten för att "slänga lite käft" med Kjell.
– Jag känner igen paret, säger Kjell när de skyndat vidare.
Kjell berättar att han har sina nära och kära liggandes på kyrkogården – såväl föräldrar som mor- och farföräldrar är begravda på hans arbetsplats.
– Även jag blir nog kvar här någonstans när jag levt färdigt, funderar han.
Vinterjobbet i Gustavslund kommer Kjell ha kvar ytterligare någon eller några säsonger, men kyrkogården i Torshälla lämnar han definitivt på tisdag.
Blir det någon avtackning när du slutar?
– Något ska det väl bli, men ingenting stort.
Att stå i centrum verkar inte vara något du suktar efter?
– Nej du, att stå i första ledet är inte min grej.
Vad ska du göra som pensionär?
– Pyssla hemma i trädgården, har man hus finns det alltid att göra. Och resa lite mer kanske.
När jag sökte dig på Torshälla Församling sa en kvinna att du var deras levande uppslagsverk – vad kan hon ha menat med det?
– Förmodligen att jag har jobbat här väldigt länge och vet var många av gravarna finns – inte alla, men många. Jag är intresserad och då lär man sig lättare...
Till sist Kjell – har du klurat ut vad som ska stå på din gravsten?
– Nej, nej, det har jag inte funderat på.
Något säger mig att Kjell kommer att saknas där ute på kyrkogården