Vi får väl inleda med att tacka Mimmis dotter Laura för att vår jubilar dyker upp på den här födelsedagsintervjun i tidningen.
– Laura krävde nästan att jag skulle ställa upp och vad gör man inte för barnen, säger Mimmi och skrattar.
Hennes föräldrar lämnade Kina redan på 30-talet och när vi börjar tala om Mimmis uppväxt i Vietnam verkar allt handla om skolan.
– Jo, jag pluggade väldigt hårt från unga år, konstaterar hon.
Hur var det att ha 58 klasskamrater?
– Det fungerade bra så länge vi var i skolsalen, men på rasterna var det desto stökigare.
I slutet av 70-talet var det återigen dags att emigrera för Mimmis far – den här gången långt norrut, då han liksom cirka 5000 andra vietnameser flydde landet och hamnade i Sverige.
– Mamma dog när jag var liten och pappa tog sig hit med oss sex syskon. Vi kom till Sverige som båtflyktingar 30 oktober 1979 och väl här fick jag börja i högstadiet med huvuduppgift att lära mig svenska, säger Mimmi.
Hur var det?
– Det var tufft.
– Men jag hade tur och fick några år senare stor hjälp av mina klasskamrater i SO2 på Rekarnegymnasiet. De hängde på mig när jag försökte dra mig undan och vi hade en jättefin gemenskap i klassen. Utan dem hade det nog inte gått så bra för mig och några av tjejerna i klassen har jag fortfarande kontakt med.
På fritiden spelade Mimmi basket i Eskilstuna, hon spelade lite tennis och har även testat golf.
– Men golf var inget för mig, det tog alldeles för mycket tid.
Sitt första sommarjobb i det nya landet var på Landstingstvätten och efter gymnasiet började Mimmi som tolk på invandrarbyrån och sedermera hemspråkslärare i Nyfors och Björktorpsskolan.
I dag kallar du dig mångsysslare – vad innebär det i ditt fall?
– Jag jobbar på Tunavallens förskola två dagar i veckan, jag jobbar extra som tolk och går en tolkutbildning på distans.
– Det är mycket just nu, men det är under kontroll. Det känns som jag alltid är på språng, så jag får väl skylla mig lite själv, tillägger hon och ler.
När och hur träffade du Edward?
– På en kinesisk restaurang i Stockholm 1997. Han är Hongkong-kines och uppväxt i London. Under åren 1999-2003 bodde vi i Hongkong då han jobbade för Ericsson och jag tog två examens på HKU The University of Hong Kong. Båda våra barn är födda där, men vi ville att de skulle gå i skolan här i Sverige så vi flyttade tillbaka efter drygt fyra år.
När jag ber Mimmi beskriva sig själv är hon förberedd och helt med på noterna.
– Jag tog hjälp av min son vid frukosten i morse. Harry sa att jag var social, omtänksam och den som alltid vill utvecklas och bli bättre.
Framtidsdrömmar?
– Jag vill fortsätta utvecklas, det är viktigt – och så vill jag bli klar med min utbildning till auktoriserad tolk.
Födelsedagen går i lugnets tecken – Mimmi tänker gå ut och äta med sin syster i Stockholm.
– Det kanske blir någon fest längre framåt hösten när allt lugnat ner sig, funderar hon.
Hur har det gått för din pappa?
– Han gick bort i fjol, 97 år gammal och har betytt väldigt mycket för mig– han har varit frisk i hela livet.
När det är dags att lämna redaktionen och gå ut mot ån för fotografering blir Mimmi lite motsträvig igen.
– Är det verkligen nödvändigt med bild i tidningen, säger hon.
Ja, det är det Mimmi – och titta vad fin den blev.