Vi rullar in på en tvärgata till Flensvägen i Hälleforsnäs en knapp halvtimme före avtalad tid och den skäggige man som skottar snö runt en gul kåk visar sig vara vår jubilar.
– Skönt att få sig en liten paus, säger Jan och visar oss in i huset som byggdes redan på 30-talet.
Jan var äldst i en syskonskara på sju, far i huset var djurskötare och det var hans olika anställningar som gjorde att det blev en del flyttande för familjen.
– Jag var ingen sportkille, men gillade att läsa redan som ung och jag lånade enormt med böcker på biblioteket, säger Jan.
– När jag var 17 år fick jag jobb på en herrekiperingsaffär i Enköping och flyttade hemifrån i samma veva. Efter en tid där gjorde jag lumpen på S1 i Uppsala innan flyttlasset gick till Flen, fortsätter han.
Vi snackar maj månad 1971 och Jan blev kvar på firman fram till 2013.
– Jag höll mest på med materialhantering och jobbade även fackligt nästan hela tiden. Jag hade bra arbetskamrater och chefer så jag hade aldrig några funderingar på att byta arbete, säger Jan.
En av hans arbetskamrater hette Britt och de hade sneglat så smått på varandra under tre år innan de blev ett par.
– Vi gifte oss 1981 och köpte huset här i Hälleforsnäs året efter. Vi har fungerat bra ihop, säger Jan och hustrun håller med.
– Det var många par på Volvo på den tiden, säkert uppemot 15 stycken.
Under åren har de rest en hel del till olika länder, men favoritresmålet framför alla andra är definitivt den grekiska ön Rhodos.
– Ja, det måste man nog säga – vi har varit där 33 gånger, säger Jan och skrattar.
Vad gör du helst och mest som pensionär?
– Vi är ute och går en hel del, det finns alltid något att göra på huset och i trädgården, jag spelar lite bowling och är engagerad i PRO här på orten.
– Och till våren blir det ännu en resa, den här gången till Kanarieöarna, tillägger han.
Överlever du på pensionen?
– Jo då, men det gäller att rätta mun efter matsäcken.
Herr och fru Karlsson trivs alldeles utmärkt i Hälleforsnäs – det är väldigt lugnt, de har nära till naturen och de har bra grannar.
– Ja här tänker vi bo så länge det bara går, intygare båda två.
Du verkar må bra – stämmer det intrycket?
– Absolut – jag har haft tur i livslotteriet. Jag äter inga mediciner och känner mig kärnfrisk. Och det är toppen att slippa jobbet, att sluta vid 63 är det bästa jag har gjort.
Blir det något firande?
– Ja, det blir lite fika här hemma.