Det är regntung eftermiddag i oktober när vi träffar Bengt och efter en lite husesyn i den prydnadsbeprydda villan slår vi oss ned vid köksbordet.
– Det är upp och ner alltsedan Anita gick bort för drygt två år sedan, svarar han när vi hör oss för om dagsläget.
– Jag har inte kommit över det än och jag tyckte väldigt synd om mig själv under lång tid, fortsätter Bengt.
Sin blivande hustru Anita träffade han redan i augusti 1958 – på Kanonloppet i Karlskoga av alla ställen.
– Vi var där som åskådare båda två och redan året efter gifte vi oss, säger Bengt medan ögonen vattnas av sorg och saknad.
– Anita var en fantastisk kvinna, hon kunde allt och du anar inte hur fint det var ute i trädgården när hon skötte den.
Överallt i huset trängs minnen från Anita som sydde, var duktig på keramik och samlade på änglar.
– Jag köper fortfarande årsängeln som kommer ut varje år, säger Bengt och visar mig det välfyllda skåpet med änglar.
I riktigt unga år fick Bengt hjälpa till med allehanda sysslor hemma på gården i Eklången där han sken som allra mest när han fick sitta vid ratten på traktorn.
– Jo vid ratten har jag alltid trivts bra, säger vår jubilar som hann med några år som busskonduktör och ytterligare något vid Santessons tvätt innan han som 18-åring tog körkort.
– Jag körde tvätt en tid och tidningsbil några år på 60-talet, men sedan har det handlat om långtradare för nästan hela slanten.
Gitarr har vår jubilar hanterat sedan tidiga ungdomsår och på 50-talet spelade han en hel del ute på magasinsdanser och liknande.
– I dag kan jag tyvärr inte spela längre då fingrarna har kroknat. Jag vet inte riktigt vad det är för fel, säger Bengt som opererat båda händerna.
13 februari 1967 var Bengt med om en otäck olycka där fyra ungdomar i den mötande bilen omkom.
– De var riktigt jobbigt, ungdomarna var i åldrarna 17-21 år och efter långa utredningar kom de fram till att föraren av bilen förmodligen hade somnat, säger Bengt.
Som pensionär fortsatte vår jubilar att sitta bakom ratten – nu med kläder, mat och andra förnödenheter i lasten och med Pingstkyrkan som arbetsgivare.
– Det handlade ofta om barnhem – jag var i Ukraina 45 gånger och körde även många resor till Bosnien och Rumänien. En resa tur och retur till Rumänien tog cirka elva dagar, säger Bengt som fick mat och uppehälle för besväret.
Hur många mil kan du ha kört under åren?
– Ja du, det är många det – åtskilliga varv runt jorden har det blivit.
Sedan ett par år tillbaka är vår jubilar ute och dansar ett par gånger i veckan.
– Vi är tre gubbar på 72, 73 och 75 år som åker på pensionärsdans i bland annat Eskilstuna, Västerås, Köping och Arboga. Det är socialt och jätteroligt, konstaterar Bengt som har fiske som ett annat stort intresse.
Framtidsdrömmar?
– Det vore roligt att träffa en kvinna att äta, prata och umgås med. Sen hoppas jag förstås att hälsan är med mig även i fortsättningen.
Hur känns det inför 75-årsdagen?
– Bara bra faktiskt, jag fick en hjärtinfarkt för några år sedan, men nu är jag friskförklarad.
Blir det något firande?
– Jag har öppet hus här på lördagen från klockan 14 – vänner och bekanta är hjärtligt välkomna.