Hon rankades förra året som världens sjätte bästa spelare och tog hem Diamantbollen för fjärde gången. Det senare gör henne historisk – ingen annan spelare har vunnit så många gånger. Själv tycker Lotta Schelin att hon fortfarande utvecklas som spelare och har mycket kvar att ge. Visst tänker hon på framtiden, men det är fotbollen hon brinner för.
— Jag älskar utmaningen och känner att jag fortfarande kan hålla en hög nivå, vilket gör att jag fortfarande har ett sug att fortsätta.
Har du några förebilder eller vad sporrar dig att försöka bli bättre?
— Det är klart att jag kan kolla på fotboll och andra fotbollsspelare och hämta inspiration där, men överlag är det från omgivningen. Det kan vara äldre spelare som har spelat länge och fortfarande har drivet. Det kan vara tränare, familj som stöttar, och nya unga tjejer som inspirerar med sin energi och som jag vill förmedla något till.
Hon vet att hon är en förebild för många och ser det som en uppgift att ta på allvar. Det fanns inte så många att se upp till på hög nivå när hon själv växte upp. Lotta Schelin började spela fotboll redan som sexåring hemma i Kållered, följde tätt i hälarna på systern Camilla som är två år äldre, och sedan följdes de åt via Mölnlycke och dåvarande Landvetter.
När hon var liten och sa att hon ville bli fotbollsproffs fick hon höra att det kunde bara killar bli. Men efter OS 2008 skrev hon på för Lyon i den franska ligan. Hon har spelat tre raka finaler i Champions League – och hon lever på sin idrott, precis som hon sa att hon skulle. Flytten till Frankrike har gjort henne till en bättre spelare, och här tänker hon bli kvar i åtminstone några år till.
— Kulturskillnaden låter en växa som människa, och att få spela lite annan fotboll, med ett så bra lag med fantastiska fotbollsspelare är ju utvecklande i sig. Sedan är det också perfekt att komma ifrån den mediala luppen. Det är mycket bevakning när man spelar i landslaget, och det är bra att kunna få jobba och träna i lugn och ro.
Nu fyller hon 30. Hon tänker sig att hon har tre, fyra år kvar som anfallsspelare på den här nivån, men är inte rädd för slutet på karriären.
— Jag har upplevt så otroligt mycket inom fotbollen. Jag har inte lust att sluta nu men när den dagen är här kommer jag att vara jätteglad för det som har varit, och lika glad för det nya livet som ska börja.
Malin Eijde/TT