Ibrahim Khalil Hassan, eller "Ibo" som han kallas, hann gå ut grundskolan och jobba i ett år som skräddarlärling innan han bestämde sig för att lämna fäderneslandet.
– Jag stack mest för att slippa bli inkallad till militären, säger Ibo när vi träffas på biblioteket under hans lunchrast på SFI.
– Dessutom var det ju krig och oroligt hela tiden så valet var enkelt, fortsätter han.
Först tog han sig över till Turkiet och därifrån tog han sig vidare till Sverige.
– Vi var tre killar som flydde tillsammans och det tog sju dagar i ett fordon innan vi kom hit, säger Ibo.
Sina första åtta månader tillbringade han i Kiruna och sedan fick han hjälp av en kompis att flytta till Eskilstuna.
– Vi två bor ihop i Fröslunda numera och jag trivs bra här i Eskilstuna, intygar han.
Hemma i Syrien spelade Ibo fotboll, men än har det inte blivit något spel i Sverige – nu går han på gym i stället.
– Men jag tittar mycket på fotboll på tv, Real Madrid är favoritlaget och Ronaldo min stora idol, säger han och skrattar.
Snabbspåret på SFI innebär tio veckors intensivsvenska och Ibo tycker det är både roligt och svårt med ett nytt språk.
Finns det inga ord som är desamma på båda språken?
– Jo då, det finns ett par. "Stanna" till exempel, det betyder samma sak på svenska och arabiska.
Så småningom vill Ibo söka sig till högskolan och drömmen är att bli polis en dag.
Du vill inte fortsätta i skräddarskrået då?
– Nej, det var roligt att sy kläder, men jag vill hellre bli polis.
Vad saknar du hemifrån?
– Min familj, kompisarna och maten.
Hoppas du att din familj kommer hit framöver?
– Visst vore det roligt, men det är inte aktuellt just nu och de har det relativt bra hemma i Syrien.
Vi kommer in på den stundande 20-årsdagen och Ibo tycker det bara känns bra.
– Och då fåra jag ju gå på Systembolaget har jag förstått, säger han och skrattar.
Hur firar du?
– Det blir fest på någon restaurang med kompisar.
"Lugn och trygg kille som säkert blir en bra polis vad det lider", tänker jag när Ibo skyndar iväg mot skolan igen...