Kaffedoften ligger tät och såväl wienerbröd som hembakta kakor står framdukade på vardagsrumsbordet när jag tittar in hos Alice i hennes trerummare i Nyfors.
– Bara bra tack, förutom lite problem med benen och en ömmande höft är det prima liv, svarar vår jubilar när jag hör mig för om dagsläget.
Alice växte upp på en bondgård i Öja tillsammans med föräldrar och fyra syskon.
– Pappa var lantbrukare och vi hade kor, hästar, grisar och höns på gården. Vi syskon fick hjälpa till med allt möjligt på gården, säger hon.
– Som barn var jag väldigt mycket för att klättra i träd, jag ramlade ner flera gånger, men klättrade bara upp igen. Jag minns att jag förstörde en klänning vid ett fall, säger Alice och skrattar.
Efter sex år i skolan gick vår jubilar en matlagningskurs och därefter fick hon anställning som hembiträde hos fru Gren inne i Eskilstuna.
– Där var jag i ett par år och trivdes bra, men de lämnade staden och jag ville inte flytta, säger Alice som började jobba på Melkers konditori på Eskilsgatan i stället och blev kvar där ett par år.
– Det var där jag fick lära mig baka och det har jag fortsatt med, fortsätter hon och pekar på bordets godsaker.
Blivande maken Åke träffade Alice redan som tonåring och 1946 stod bröllopet i Klosters kyrka där de vigdes av Sune Wiman.
– Vi delade intresset för trav och var ofta ute på tävlingar på olika travbanor, vi gjorde en hel del resor till Åland, men det var svårt att få upp honom på dansgolvet. Jag älskade att dansa, men Åke gillade det inte alls, säger Alice och skrattar åt minnet.
Mycket har varit glatt i Alice liv, men det har funnits sorger också – år 2000 förlorade hon sin son Lars-Åke och 2007 somnade maken in för gott.
– Det var hemskt när de ringde från Lars-Åkes jobb och berättade vad som hänt. Han var fullt frisk när han gick till jobbet och så dog han bara, säger Alice.
– Att mista Åke efter alla år tillsammans var givetvis jobbigt, men det fick ju till att gå, fortsätter hon och beskriver maken som "en snäll och bra man".
Alice tre barn bor i Eskilstuna – dottern Margareta bor till och med på samma gård i Nyfors och sitter också med vid vårt samtal – vilket kommer väl till pass då Alice plötsligt blir tyst när vi ber henne beskriva sig själv.
– Mamma är snäll och rar, hon bryr sig om alla människor, är fenomenal på att baka och bjuder gärna folk på kaffe, betygsätter Margareta.
– Mina barn är väldigt bra, de ställer alltid upp och hjälper mig, replikerar Alice.
När vi kommer in på intressen kryper det snart fram att Alice gillar olika former av spel.
– Jag spelar V75 på lördagarna och tippar stryktips med barnen, men det är väl inget och skriva om, säger Alice.
– Och det är bara småsummor det handlar om, tillägger hon.
Har du dragit in någon storvinst än?
– Nej du, det har bara blivit några hundralappar som mest.
90-årsdagen firar Alice tillsammans med sina närmaste – och det bjuds på smörgåstårta kan vi avslöja.