"Jag vill leva livet och ser fram mot pensionen"

Det var längtan efter mamma som fick Emese Katona att lämna Ungern för Sverige 1994.En flytt hon inte ångrat för ett ögonblick.– Jag trivs jättebra i Sverige och det enda jag kan sakna från Ungern smakerna, säger söndagens 60-årsjubilar.

Personligt2015-09-05 08:00

Vi sitter på var sitt håll och väntar på varandra, men efter ett telefonsamtal kommer vi överens om att undertecknad tar en promenad upp till Järntorget och snart sitter vi på Emeses läckert blomsterprydda tillika inglasade balkong och språkar.

– Jag kom nyss hem från jobbet i Västerås och mår jättebra, säger hon när jag hör mig för om dagsläget.

Vår jubilar hade det bra under uppväxten hemma i Mezökövesd där hon träffade sin blivande make redan som 16-åring.

– Vi gifte oss när jag var 18 och året efter kom första barnet, säger Emese som är skild sedan många år tillbaka.

Vår jubilar arbetade som sömmerska i en textilfabrik under nästan 25 års tid innan det var dags att emigrera till Sverige.

– Min mamma flyttade hit 1981 och det främsta skälet till att jag flyttade efter var min längta efter henne, erkänner Emese.

Hon testade att jobba som sömmerska även i här, men tröttnade snart och började som lokalvårdare i stället.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om