Jens Lapidus har en andningspaus. Manuset till hans nya roman "Vip-rummet" är inlämnat för tryckning; nu några veckors lugn innan lanseringsfasen drar igång. Då lär han synas lite varstans i medierna, för så brukar det vara när Jens Lapidus är aktuell.
Han tillhör det fåtal författare som har lyckats kombinera kommersiell framgång med kultursidornas erkännande, och uppmärksamheten har fått extra skjuts av filmatiseringen av "Snabba cash"-trilogin. Den sista delen i bokserien kom 2011, och efter den bestämde sig Jens för att lämna gangsterkaraktärerna i Stockholm Noir-värld han hade byggt upp. Ett sorgligt men nödvändigt avsked, säger han.
– Jag kan inte bara mata på med bok nummer fyra, fem, sex, sju, med samma karaktärer. Många deckarförfattare gör ju så, det är ett enkelt koncept, man vet att det funkar, man vet att man har läsare, man jobbar på liksom. Men jag känner att det måste var en utmaning. Jag måste tillbaka till grunderna, att skrivandet är en lust för mig. Det var det som kickade igång mig, det är det som är min grej, att jag gör det för att jag vill, vid sidan av mitt ordinarie jobb.
Under ett drygt år ägnade han dagarna åt arbetet som försvarsadvokat på byrån han är delägare i, och skrev på fritiden noveller i sökandet efter ett nytt projekt. Det blev "Vip-rummet", och med den ett steg mot den mer traditionella deckargenren.
I romanens centrum står en advokat och en före detta kriminell som sammanförs på ett privat uppdrag, för att utreda kidnappningen av en förmögen stekare. Det är en tydlig intrig, men den framväxande relationen mellan det omaka paret är också viktig.
– Mina böcker har faktiskt inte primärt varit kriminalgåtor. De har framför allt varit berättelser om människor.
Intresset för samhällets kantstötta individer har Jens Lapidus med sig från uppväxten. Hans mamma var socionom och vid middagsbordet kom hennes erfarenheter ofta på tal. Familjens judiska bakgrund påverkade också diskussionerna, "den judiska historien ger en del funderingar om utsatthet".
Samma människointresse låg bakom hans yrkesval som försvarare, säger han. På sistone har han dock gått ned till deltid på byrån och delar tiden mellan att "advokata", skriva böcker och vara småbarnspappa. Den senare uppgiften har växt i takt med barnaskaran.
– Jag har en liten svart bok där jag har skrivit ned alla böcker jag har läst de senaste tolv åren. Det är rätt kul att gå tillbaka - jaha, 2004 läste jag de här, 2005 läste jag de här. 2013 - inga böcker. Blankt!
Barn nummer tre?
- Helt rätt. Det slog ut läsfunktionen.
Malin Eijde/TT