Han är glad över att han har kunnat förverkliga så många intressen, säger han. Som nybliven nationalekonom var det roligt att få utvecklas och bli tagen på allvar som departementssekreterare på finansdepartementet. Sedan blev han journalist och var med och startade 1990-talets motsvarighet till "Uppdrag granskning" på SVT, "Striptease", tillsammans med bland andra Mikael Olsson och Janne Josefsson. Efter det satsade han på politiken och blev statsråd i Göran Perssons regering.
Det blir av allt att döma snabba avancemang när han ger sig in i något nytt, men också ganska raska avslut; han har brukat säga att efter fyra-fem år brukar han vilja röra sig vidare.
– Jag gillar de där första åren när man både lär sig mycket och sedan kan bidra med en del. Men sedan när det kommer till något repetitivt, då får jag en smak av död.
Han skrattar, säger att "död" kanske inte är rätt ord men att rastlösheten antagligen är besläktad med hur han påverkades av pappans allt för tidiga sjukdom och död. När arbetsdagarna börjar upprepa sig kan han inte vara kvar.
– Att ägna sig åt repetitioner som man inte är engagerad i, det tycker jag är att kasta bort möjligheten som livet ändå rymmer, att få gå på nya stigar.
På Palmecentret tycks han ha frångått den principen. Bra kollegor och ständigt utmanande arbetsuppgifter är en förklaring, liksom att det är lika intressant att fundera på hållbara samhällssystem som på partipolitik. Han säger sig i första hand vara demokrat och i andra hand socialdemokrat. Intresset för rättvisesystem har han med sig från uppväxten i en barnkammare för fyra med äldre syskon, säger han. Systemen behövs för den som är yngre i skaran.
En viktig del i hans bakgrund är också mamma Katjas uppväxt i Tyskland under andra världskriget. Hennes berättelse om flykt, övergrepp och skam har Jens tecknat ned i boken "Medan segern firades" som nästa vår ges ut på tyskt förlag, 70 år efter krigsslutet.
Han säger sig vara enormt glad över att ha fått tillbringa mycket tid med sina tyska morföräldrar som genomlevde två världskrig. Att de träffades och fick nio barn var en sann kärlekssaga. Han vänsterman och arbetarson. Hon överklassflicka och godsägardotter.
– Sedan gav kriget dem roller de aldrig kunnat ana. De utgör pelaren i min kropp.
Malin Eijde/TT