Han brukar tacka nej till dylika påfund. Men "i ett svagt ögonblick" gick Jesper Parnevik med på att släppa in ett tv-team hemma i Jupiter, Florida. I varje avsnitt gästas familjen av olika kända personer, samtidigt som de bjuder på sig själva.
– Det händer så mycket dumma grejer i det där programmet så folk kommer att anklaga oss för att det är manusstyrt, jag lovar. Men det är det absolut inte, inte något av det.
Att vara med i en tv-show är definitivt att gå utanför bekvämlighetszonen, vilket också är en metod han använt sig av under golfkarriären.
– När man känner sig trygg i en situation kan man tro att det ska leda till resultat, men oftast leder det bara till en utplaning av karriären. Ska man nå högre och högre så måste man utsätta sig för situationer som man inte är komfortabel med.
Att satsa på en idrottskarriär när man är son till en rikskänd komiker, Bosse Parnevik, var även det ett kliv utanför nämnda zon.
– Jag fick tidigt vara med om att folk visste vem jag var, och det kändes alltid lite konstigt att folk pekade på min far och visste att det där är Bosse Parnevik. Så det var väl inte så jättekul först att vara ute på golfbanan när alla visste vem jag var, och speciellt i början när jag kom sist varje gång. Det blev en drivkraft för att träna hårdare och kunna stå på egna ben.
På senare år har Jesper varit hemma mycket på grund av skador. Dessförinnan hade han en karriär som han inte behöver skämmas för. Han tog klivet in i världseliten genom att vinna Scottish open 1993 och bli tvåa i British open året därpå. Han var förste svensk att vinna Scandinavian masters 1995, förste svensk att komma in på USA-touren och en av tolv européer i Ryder cup.
Vad är du mest stolt över?
– När jag tänker på karriären blir jag mer glad än stolt. Jag inser hur mycket som har gått rätt, vilken tur man har haft i vissa ögonblick, och att man har träffat rätt människor vid rätt tillfälle. Smågrejer som får en att inse hur mycket som måste stämma för att karriären ska nå så långt som den har gjort.
Det återstår att se om vinnarskallen sitter på plats nu, när han debuterar på Champions tour. Nedre åldersgräns är 50 år och Jesper ser fram emot att få kalla sig rookie igen.
– Familjen ska följa med på första tävlingen och de är väldigt "exited". Ungarna längtar efter att komma ut på touren igen. De växte ju upp med den vardagen.
Vad gör du helst utanför golfen?
– Tar båten till Bahamas. Det är 800 öar där omkring och de flesta är obebodda, med vita stränder och turkost vatten. Man har med sig käk för en vecka, inga telefoner funkar, och det är ganska bra, för på en båt måste man prata med varandra. Helt plötsligt börjar man kommunicera, det är kul.
Malin Eijde/TT