Jonas Brun är poeten och författaren bakom lovordade "Skuggland". Samtidigt som han skriver på sin kommande diktsamling "Gestaltlagarna" vikarierar han som receptionist och sekreterare vid Karolinska sjukhusets beroendemottagning i Stockholm.
– Det är tufft att vara författare i Sverige i dag, konstaterar han.
Vid sidan om poet och författare har Jonas Brun ännu en yrkesidentitet. Han är nyutexaminerad psykolog, utbildad vid Stockholms universitet, och som sådan är han på jakt efter ett lämpligt jobb.
– Att vara författare på heltid kan vara svårt ekonomiskt. Dessutom är det inte så lätt att vara sig egen chef.
Hellre en löneslav?
Han småskrattar:
– Det är bra med en fast punkt i tillvaron. Och jag vill vara fri utan att behöva ta hänsyn till materiella omständigheter i mitt skrivande. Trygghet har blivit viktigare nu än för 10-15 år sedan.
Yrkesidentiteterna må vara skilda, men drivkraften är densamma:
– Jag vill utforska och försöka förstå människorna. Det blir plågsamt om man inte förstår. Skrivandet är en plats där det går att förstå och få ihop det i en komplicerad värld. Som psykolog kan man dessutom gå ett steg längre och hjälpa folk.
Lika vetgirig var han som barn i uppväxtens Vällingby utanför Stockholm. Ett ensambarn.
– Jag behövde aldrig kämpa för att få uppmärksamhet av föräldrarna. Därför kan jag ha haft svårt att kompromissa, även om jag har blivit bättre på det. Men det kan vara en fördel att vara envis – ibland får man som man vill.
Skrivandet började med en dagbok under tonåren. Steg för steg fabulerade han allt mer, tills han blev helt ointresserad av att skriva om sig själv. Gymnasieläraren Agneta Blomqvist fick läsa.
– Hon tog mina texter på allvar! Sådana uppmuntrande personer är oerhört avgörande. Men det vet man inte förrän långt senare.
Så småningom fick även andra läsa. Som förlaget Bonnier Carlsen, vilka 1999 antog hans första text, ett bidrag till antologin "Collage millennium".
Eyal Sharon Krafft/TT