"KÀnslor Àr inte finska mÀns paradgren precis"

Livet har tagit en ny vÀndning de senaste Ären för Heikki Pohjolainen. Det har gjort att han har stannat upp och reflekterat mer, han har fÄtt bÀttre kontakt med bÄde sina kÀnslor och sina existentiella tankegÄngar och han trivs verkligen med livet hÀr och nu.

Personligt2014-10-29 07:00

En ny relation har fÄtt honom att förÀndras.

– Det Ă€r en ynnest att fĂ„ kĂ€nna kĂ€rlek pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet som jag gör till Eva, sĂ€ger han med inlevelse i blicken nĂ€r vi ses. Jag har levt ensam i mĂ„nga Ă„r och trodde att det sĂ„ skulle förbli innan jag pĂ„ min födelsedag för precis tvĂ„ Ă„r sedan trĂ€ffade henne.

DĂ„ var Heikki 58 och Eva 36.

– Det Ă€r ju ingen paradgren precis bland oss finska mĂ€n i min Ă„lder att prata om sina kĂ€nslor, fortsĂ€tter Heikki.

Men Eva tycks ha öppnat dörren, slÀppt pÄ spÀrrarna fÄtt Heikki att plocka ner "garden". Heikki Àr dock medveten om att Äldersskillnaden, 22 Är, Àr nÄgot att försöka förhÄlla sig till pÄ bÀsta sÀtt, bÄde nu och i framtiden. Det jobbar bÄda med.

– Och dĂ€rmed heller inte sagt att jag haft kĂ€rlekslösa relationer tidigare, fortsĂ€tter han. Men vid den hĂ€r tiden i livet reflekterar man kanske pĂ„ ett annat sĂ€tt. Och jag kĂ€nner mig inte hetsad av att vara pĂ„ ett visst sĂ€tt, prestera i arbetslivet, göra karriĂ€r, utan jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd med det jag gjort. De existentiella frĂ„gorna fĂ„r dĂ€rmed ocksĂ„ större utrymme.

TÀnker du Àven pÄ tro/andlighet/livets mening?

– Ja, och jag Ă€r helt pĂ„ det klara med vad som Ă€r tro för mig. Jag behöver ingen kristendom och kyrka eller islam och moskĂ©. För mig Ă€r det naturen som Ă€r mitt andliga tempel. DĂ€r hittar jag kraften.

Men med tanke pÄ din yrkeskarriÀr, har du inte haft nÀra till kÀnslorna Àven dÄ?

– Jo, pĂ„ sĂ€tt och vis. Men jag har Ă€ndĂ„ för det mesta valt att hoppa över staketet pĂ„ den lĂ€gsta punkten nĂ€r det blivit för jobbigt.

Heikki Pohjolainen beskriver sig som en arbetargrabb som har gjort en klassresa. Han vÀxte upp i Helsingfors och kom till Sverige och Eskilstuna med sin familj som 9-Äring med allt vad det innebÀr att vara finsk invandrare och inte kunna sprÄket. Han började i HÀllby skola. DÀr var han senare med och sÄdde fröet till att HÀllby fritidsgÄrd byggdes.

– Jag jobbade ocksĂ„ som en av de första ungdomsledarna dĂ€r sedan jag gĂ„tt ut VVS-programmet pĂ„ Rekarne, fortsĂ€tter Heikki.

Men han har aldrig jobbat som rörmokare, utan han kÀnde direkt att det var socialt arbete han ville Àgna sig Ät. Redan som 24-Äring fick han fast jobb pÄ socialtjÀnsten i Eskilstuna. DÀr jobbade han pÄ missbruksenheten och som fÀltassistent bland annat.

NÄgra av de projekt han Àr stoltast över att ha deltagit i Àr till exempel Amanda-projeket för tjejer mellan 16-24 Är som behövde hjÀlp att komma ut i vuxenvÀrlden. Han var under en tid ocksÄ institutionschef för FridegÄrd, en sluten anstalt för unga som for illa.

– Det var en tuff tid. För det stormade mycket kring FridegĂ„rd. Bland annat hade grannar boende intill hemmet Ă„sikter, fortsĂ€tter Heikki.

Han har ocksÄ Àgnat sig mycket Ät politiskt arbete inom socialdemokratin genom att han har suttit i miljö- och rÀddningstjÀnstnÀmnden. Han har ocksÄ arbetat kommunalt med stadsdelsutvecklingen i Nyfors, Lagersberg och Skiftinge bland annat. Sedan 80-talet har han ocksÄ drivit eget inom social omsorg.

– Men nu sluter jag cirkeln igen och jobbar som vikarie inom kommunen. Denna gĂ„ng med ensamkommande flyktingbarn.

Hur summerar du din yrkeskarriÀr?

– Jag ser mig som en social entreprenör som Ă€r vĂ€ldigt nöjd med det jag utrĂ€ttat. Jag Ă€r ocksĂ„ tacksam för att jag haft det sĂ„ bra sedan min familj kom till Sverige och Eskilstuna. Svenskarna har ett stort hjĂ€rta och Eskilstunaborna har alltid bjudit sina vĂ€nligaste leenden mot mig. Det kĂ€nns dĂ€rför bra att jag har kunnat bjuda tillbaka och fĂ„tt vara med och bidra pĂ„ det sĂ€tt som jag gjort.

De sÀtter etikett pÄ dig sjÀlv som arbetargrabb, Àr inte det ett förlegat uttryck?

– Det kanske det Ă€r. Men i mitt fall menar jag nĂ„got positivt som jag Ă€r stolt över och prĂ€glad av. Det Ă€r mina rötter.

– I dag lever jag dock ett lite "smĂ„borgerligt" liv i Skogstorp, mĂ„ jag erkĂ€nna. Men det Ă€r heller inget fel i det.

Hur firar du pÄ söndag?

– Det blir lugnt med familjen.

Din nya Älder?

– Den kĂ€nner jag mig vĂ€ldigt bekvĂ€m i. Och jag kĂ€nner att jag har kraft i motorn fortfarande. Hoppas bara att jag har ett bra bottendrag ocksĂ„.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om