Lennart Nelson var på väg att lämna sin post som lokalredaktör i Kungsör ungefär samtidigt som jag var på väg in i branschen. Men vi hann göra några gemensamma arbetspass på lokalkontoret på Drottninggatan i Kungsör.
Pass som jag känner mig tacksam att få uppleva.
Nu har Lennart även lämnat sin sista post och lämnar förstås ett tyst tomrum.
Indirekt och direkt lärde han mig mycket. Och han var aldrig sen att komma med en uppmuntrande klapp på axeln och ett par vänliga ord.
Detta trots att jag gjort mig skyldig till så urbota genanta förseelser som att avbilda en känd Kungsörsfotograf utan att besvära mig med en tyst fråga om jag verkligen kom ihåg att ladda film i kameran eller kontrollera detta.
— Kom igen, nästa gång går det bättre ska du se, sa han i ett tonläge som tydligt skvallrade om att han uppskattade mitt bidrag till den ofrivilliga underhållningen.
Andemeningen var att blir det fel kan man alltid göra om, göra rätt
Lennart kunde bullra en hel del, och han hördes alltid lång väg när han var i antågande. I regel var det ändå ljudet av ett gott humör som var i antågande. Och alla goda humör som rycks bort väcker saknad.
Torsten Braf